På den nya skivan finns inga övriga medverkande. Det är bara Dobrogoszs piano och Christofferssons röst. Och med tanke på hur fantastiskt fint Dobrogosz hanterar sitt piano - får det att komma till liv och skänker det en egen, vacker och försiktig, röst - och att Christoffersson lyckas hitta rätt stämningsläge till varje stycke borde det kanske räcka.

Ändå gör det inte det för mig. Det beror uteslutande på att jag tröttnar på Christofferssons röst efter ett tag. För även om hon behärskar många känslomässiga uttryck är karaktären och registren desamma hela vägen.

Så trots att nästan alla kompositioner är högklassiga orkar jag inte ta dem till mig - det blir för mycket. Av samma. Jag skulle gärna hört den här skivan med fler vokalister. När variationen inte finns i orkestreringen skulle den vara välkommen på det vokala planet.

Men jag skulle i så fall låtit Christofferssons ligga kvar på den gospelinspirerade, lite fartiga, Woman on the wall och på de luftiga stycken jag tycker fungerar allra bäst, med ytterst väl genomtänkt och genomförd ornamentik från Dobrogosz - It was only love, Starlit, Love survives och You're my candle. De är, var för sig, intensivt glimrande små pärlor.