Den 7 september. Teater Ledermans portar på Gästrikegatan i Stockholm står uppslagna. ”Puerto-inspelning” meddelar skylten utanför. Puerto? Jazzbandet Oskar Schönnings tredje fullängdare. Bandets namne, basist och kompositör Oskar Schönning kommenterar titelvalet:

– Puerto. En tillflykt. En plats, ett tillstånd, verklighet eller dröm. Kanske som Ökenstaden i Karin Boyes Kallocain. Något att fly till när väggarna flyttar närmare.

Trappor beklädda med persisk matta leder närmare tillflykten. Inglasade teaterproduktionsplanscher pryder väggarna som ramar in min väg. I foajéns röda soffa sitter folk och intar teaterbarens nybryggda kaffe medan pianotoner ljuder inifrån stora scenen. Det soundcheckas. Ljudisolerande draperier möjliggör kaffedrickande och allmän gamman, stundande inspelning till trots. Man ville ha det så den här gången. Open sessions à la ”fritidsgård för vuxna” med allt vad det innebär – darttavla, stumfilm, bagels, diverse lektyr. Konceptet är ett sätt att förekomma den ökända studiotristessen. Kunna erbjuda möjligheten att hänga. Lite Puerto, helt enkelt.

De underjordiska, detaljrika lokalerna är idealiska för ändamålet – kreativitet och bohemeri sitter i dovt blå väggar. Oskar Schönning på kontrabas, Nils Berg på basklarinett, Jonas Östholm på piano och Sebastian Voegler på trummor har spelat här tidigare och tycker att det är en av Stockholms finaste scener. Så fin att kvartetten tilltalades av att hänga i lokalerna lite längre. Och något längre än en spelning blir det nu. Under söndagen spelar bandet in inte mindre än elva spår tillsammans med producenten August Wanngren. Och tillsammans med studiopubliken, ”the hang arounds”.

Idén med öppen inspelning har funnits i bakhuvudet i och med vurmen för musiker som jobbat så, såsom Jimi Hendrix och Miles Davis, men blev realitet först efter ett nostalgiskt samtal kring inspelningshäng i ungdomen. Stora grejer.

– Man ville ju nästan inte se hur det gick till (att spela in). Och samtidigt är det magiskt, säger Oskar som förklarar att man eftersträvar en mer avspänd känsla i studion.

– Det kommer att vara då och där.

Det är nu och här. Stora scenen är intagen av bandet med instrument och riggade mikrofoner. Jag sitter på första parkett. Första parkett till den musik jag kommer att vilja ha som mitt eget soundtrack när dagen gått mot sitt slut, första parkett till professionell skaparglädje, till dialog mellan producent och musiker. Målmedvetet spelas spår efter spår in och efter varje diskuteras stämning, nivåer, tempo och klang. Man testar och hittar lösningar. Take one, take two.

Oskar Schönning menar att musiken på Puerto är ganska lik tidigare plattor.

– Jag skriver inte på så många sätt, säger han.

Men musiken är skriven med kvartett i åtanke, till skillnad från förra fullängd-aren Happy Jazz, please. Dessutom har bandmedlemmar droppat av och nya tillkommit.

– Alla är så personliga i sin musik, så individuella, speciella musiker. Om någon slutar är det inget tal om att hitta en ersättare.

Ändringar i den instrumentala konstellationen skapar istället nya röstfördelningar, nya uttryck. Oskar upplever musiken på Puerto som något friare än på tidigare plattor.

– Musiken var mer arrangerad innan. I dag gör vi mer konsensuskonst.

Tysta överenskommelser och spontana idéer förekommer oftare nu än då. Musiken är fortfarande totalinstrumental.

– Jag har inte haft och kommer inte att ha sång i mina arrangemang. Sång är så direkt. Det skulle kännas som att man skrev lyssnaren på näsan. Jag gillar när det finns utrymme att vara lite mer abstrakt. Jag jobbar mycket konkret med andra saker – läser, skriver, argumenterar och analyserar. Det efterfrågas tydlighet i så många andra sammanhang. Konsten måste få vara en motpol.

Det är en förlösande motpol. Det är mycket svårt att föreställa sig hur och var eventuell sång skulle få plats i Schönnings musik. Den står för sig själv, är en resa, en film, ett stundtals välkomponerat kaos, det är drömskt, dramatiskt, vilt och poetiskt. Puerto är som en saga, ett soundtrack, musik att leva till.

Inspelningen blir bortsett från sitt huvudsakliga uppdrag – göra skiva – en högdokumentär historia. Söndagens händelseförlopp filmas, fotas och antecknas. Kreativiteten inne på stora scenen går nästan att ta på. Det är tydligt att musikerna njuter av allt runt omkring, blir mer peppade att göra bra saker. För en vecka sedan lovade Oskar att hålla sig till musicerandet och menade att andra fick stå för gästfriheten under inspelningen. ”Man vill vara tillgänglig men är ändå tjurig”, sade han. Inspelningsdagen till ära börjar jag dock misstänka att Oskar är ungefär lika tjurig som han säger sig ogilla att bli intervjuad. Skaparfokus och prioriteringar. Kanske handlar det Oskar kallar tjurig om att få vara på sina egna villkor.

Dagen toppas med konsert. Heldag är ett understatement. Den 17 oktober återvänder kvartetten till Lederman. Söndagens musikaliska resultat släpps då i form av tre musikaliska utgåvor: konventionell cd, mp3 med fold-a-matic-omslag samt lyxutgåvan Puerto de Oro. Releasefest med konsert, filmvisning från inspelningsdagen samt lite annat smått och gott utlovas i samband med skivsläppet.