FRIA TIDNINGEN Emily Dean på Boyz Magazine har beskrivit brittiska popbandet Foscas förgrundsgestalt Dickon Edwards som ett möte mellan Andy Warhol, Oscar Wilde och Quentin Crisp. Det är en bra beskrivning. Hos herr Edwards tycks både Warhols konstnärlighet, Wildes sarkasmer och Crisps rappa och filosofiska reflektioner skymta.
Jag möter Dickon Edwards på Crystal Plaza strax före bandets spelning på Landet vid Telefonplan i Stockholm. Han utstrålar ett vaket lugn, där han med korslagda ben sitter tillbakalutad i en fåtölj, sippande vitt vin. Sångaren, gitarristen och författande dandyn Edwards är för dagen klädd i kritstrecksrandig kostym och är övertygad om att gympadojor endast bör bäras vid löparrundan. Sofistikation och eftertanke personifierad. Och vuxen har han blivit, säger han.
– Jag har hunnit bli 35 och kommit till insikt om att jag inte är odödlig. Man kommer inte att hinna göra allt man vill med sitt liv. Det gäller att ta hand om sitt liv, göra istället för att tänka, komma ner från korset.
Kom ner från korset, så heter också en av låtarna på Foscas nya album The painted side of the rocket – Come down from the cross (Someone else needs the wood). Sluta oroa dig och börja leva, så lyder den Foscanska devisen.
– Lättare sagt än gjort, medger Edwards.

Tematiken på det nya albumet rör sig kring outsidern, personen som står utanför normerna. Edwards beskriver skivan som "cute and puppy". Söt och valpig, och med gitarr som tar plats.
– Men det är gitarr utan rock och svett. Det är inte heavy metal och det är inte Rolling Stones. Gitarren bidrar till ett organiskt ljud. Det är fuzzy dreamy pop.
Dickon Edwards bror står för den organiska gitarren. Men bara lite lagom, det är fortfarande syntarna som står i centrum.
Alla genrer – från motown till indie – har fungerat som inspiration till plattan, men finns det en husgud heter han Morrissey. Passionerade fans har också fungerat som drivkraft, liksom det faktum att svenska skivbolaget But is this art? ville ge ut plattan när gruppens tidigare bolag brittiska Shinkansen föll i dvala. Redan 2005 började Fosca spela in nya skivan, och det har krävts passion för att få den färdig.
– Nyligen trodde vi att slutet för Fosca var nått. Men det förnyade intresset har blåst liv i bandet, vi har gått in i en ny fas.

I samband med skivsläppet har Dickon Edwards gett ut en bok med ett urval av sina låttexter, dikter och dagboksanteckningar.
– Den innehåller texter som jag skrev för tio år sedan, men också senare alster. Man utvecklas, man är en vandrande kyrkogård av sitt forna jag. Boken är ett monument, en kompression av allt jag är. Och som sagt, man är dödlig, man kommer exempelvis inte hinna resa överallt man vill. Men med en bok kan ens ord resa runt världen istället.