Borgarna, inte minst de som vill se sig som liberaler, blev helt tagna på sängen. När makten nu var deras var de liberala värdena inte längre så mycket värda. Istället var det plötsligt vänstern som värnade om den personliga friheten och integriteten, ja till och med det största av alla storebrorspartierna, sossarna, gick emot lagen.

Att sossarna gick emot var förstås av rent taktiska skäl. Här fick man gratis goodwill och satte samtidigt regeringen och en antal liberala riksdagsledamöter på pottkanten. Sossarna är pappa till FRA-förslaget och genomförde under sin regeringsperiod en hel rad med storebrorsåtgärder. Ingen utanför mp kan tro att sossarna är något att hålla i handen när det gäller integritetsfrågor. Om det står mellan staten och personliga rättigheter så står sossarna i 999 fall av 1 000 på statens sida. Och den där tusende gången kommer bara inträffa när de i opposition får chansen att sätta dit borgarna. I regeringsställning blir det staten de prioriterar, 1 000 gånger av 1 000.

Men om vi bortser från sossarna är det ändå intressant att en klassisk frihetsfråga har fått sådan genomslagskraft och att den, bortsett från i riksdagen, går tvärs igenom de traditionella blocken. Om detta kan vara början på en djupare och mer genomgående kritik av en centralistisk statsmakt som styr och kontrollerar våra liv så kan det bli riktigt uppfriskande. Om det dessutom skulle vara en kritik som får fäste i den grupp som inte tror på det fria kapitalet utan på ett solidariskt samhälle så vore det riktigt, riktigt bra.

För tyvärr är det ju så att ända sedan sossarna blev ett med makten och började bygga folkhemmet, har solidaritet i Sverige varit lika med en stark stat. Den frihetliga och statsfientliga vänsterns idéer och krafter blev tillintetgjorda redan i början av förra århundradet och har inte hämtat sig sedan dess. Och i dag har folkhemstanken blivit så stark att till och med borgligheten med moderaterna i spetsen har blivit offentlig-sektor-kramare. Stora klyftor, usla försäkringssystem men en stor offentlig sektor är moderaternas nya giv.

Sverige har varit ett drömställe för storebrorspolitiker. För när vi alla förlitar oss på den stora, goda staten så är vi ju förstås glada att några vill skydda den mot alla som vill den, och därmed också oss, något ont. Och när staten för allas vår skull kontrollerar utbudet av kultur, utbildning, boende, vård, omsorg och så vidare så är det klart att den också för allas vår skull måste kontrollera vad vi gör i cyberrymden. Hur ska den annars kunna garantera oss ett gott och tryggt liv?

Det är inte konstigt att Sverige är ett av de länder som har kunnat gå allra längst när det gäller att kontrollera sina invånare. Men när nu allt fler börjar inse att kontrollsamhället faktiskt inte handlar om att skydda oss invånare så kanske allt fler även kan se att den offentliga sektorn är ett annat medel för att stärka statens makt och kontroll över vad vi gör.

När staten tar över och kontrollerar vår vardag, oavsett om det handlar om internettrafik, kultur eller vård, så sker det alltid på bekostnad av individen. På bekostnad av din och min rätt att styra och forma våra liv. Därför behövs det en frihetsrörelse som på allvar utmanar dagens centralistiska statsmakt, som vill flytta makten från politiker och byråkrater till individerna. Som vill ge varje individ möjlighet att själv, eller tillsammans med andra, fritt forma sitt liv utan att staten lägger sig i. Med betoning på VARJE individ, alltså inte bara de besuttna som redan idag kan klara sig utan de resurser som staten bidrar med till dem som väljer ”rätt” livsstil. En frihetsrörelse som kombinerar kritiken mot statsmakten och den offentliga sektorn med en radikal, rättvis och villkorslös fördelningspolitik. Kan den solidariska delen av FRA-motståndet vara början till det så finns det trots mörkret i riksdagen mycket att glädjas åt.