Natten mellan den 11 och 12 juli 1908 ror den arbetslöse byggnadsarbetaren och ungsocialisten Anton Nilsson genom Malmö hamn mot den kajplats där fartyget Amalthea ligger förtöjt. Ombord finns engelska strejkbrytare, importerade för att kommersen inte ska störas av de hårda strider som rasar på den turbulenta svenska arbetsmarknaden. Enligt Anton Nilsson var avsikten att skrämma, men en av strejkbrytarna dör när hans hemmabyggda bomb detonerar. Ytterligare 23 skadas.

I dag skulle ungsocialistens handling sannolikt betraktats som ett terroristbrott. Anton Nilsson döms förvisso också till döden – tillsammans med Algot Rosberg, medan påföljden för Alfred Stern blir livstids fängelse.

Varken domarna eller dådet i sig splittrar dock arbetarrörelsen. Dödsstraffen – de sista som utdöms i Sverige – brännmärks som klassjustis.

Domarna mildras sedan, i anslutning till att det ryska revolutionsåret 1917 och hungerkravaller på hemmaplan skrämmer de härskande till att införa allmän rösträtt.

Därmed bjöds pöbeln in i parlamentet, och den reformistiska arbetarrörelsen vann över den revolutionära. Arbetarrörelsen har inte sedan den där natten 1908 utfört något dåd liknande Anton Nilssons och kamraternas.

I går uppmärksammade Malmö stad hundraårsjubileet genom en plakett vid Beijerskajen. Några dagar tidigare lät före detta ungsocialister montera en egen, något mer hyllande, minnesplatta i brons vid samma kaj.