En strid ström av människor passerar in och ut från campingen. På varsin tunna sitter David Hjalmarsson och Peter Löfås, kontrollerar festivalband samt ser till att ingen för med sig glasflaskor in på området. Det går ganska lugnt till.

– Det har varit väldigt lite tjafs, säger David Hjalmarsson.

Peter Löfås håller med.

– De har jättekul, säger han om besökarna. Det är en väldigt trevlig uppgift att vara vakt här.

Båda tillhör Stora Tuna orienteringsklubb, en av många lokala föreningar som på ett eller annat sätt är involverade i festivalen. Goda kontakter med lokalsamhället har alltid varit ett prioriterat mål för Peace and love. Kanske också, för en stadsfestival, ett nödvändigt sådant.

Med sina knappt 50 000 invånare är Borlänge Sveriges 25:e största tätort. Men under tre sommarnätter växer den till landets 12:e största, och alla de temporära medborgarna ska rymmas i stadskärnan där scenerna är belägna. Det kräver viss lyhördhet från festivalorganisationens sida.

I år hade festivalen över 25 000 betalande besökare. Det är en ganska anmärkningsvärd utveckling från 1999, när omkring 900 löste entré till ett då okänt evenemang på krogen Bolanche i centrum.

Presschefen Ronny Mattsson tror att förklaringen ligger i att Peace and love föddes ur en ideell vision snarare än en affärsidé. Festivalen arrangeras under den ständiga parollen ”Mångfald, gemenskap, förståelse”, vilken kommer till uttryck i temadagar med föreläsningar, debatter och workshops.

– Jag tror att många börjar förstå det som vi hela tiden själva har förstått, att Peace and love är mer än bara musik. Jag har fått de signalerna när jag har försökt känna av stämningen i luften, och det gör oss väldigt glada eftersom vår grundidé är att göra en budskapsfestival.

När Fria Tidningar ber besökarna recensera festivalen återkommer två åsikter oftare än andra: dels den goda stämningen, dels en något förvirrad festivalorganisation utan full kontroll över logistiken.

– Jag har hört mycket bra saker om den och det är skönt folk här, säger Johan Engstrand från Fagersta. Men organisationen är ganska dålig, vi fick vänta i två timmar innan de kunde ge oss en campingplats.

– Det var meningen att jag skulle åka till Hultsfred istället men det är en skönare blandning av folk här, säger Malin Torinsson från Göteborg. Det är blandade åldrar och musikstilar, det lockade.

Madelene Spinord och Anna Svensson har åkt upp från Örebro.

– Det är trevligt med lokala idrottsföreningar som sköter säkerheten, men de är inte så bra utbildade. Det känns som att de borde ha haft ett möte innan, säger Anna Svensson.

– Men vi vill inte framställa Peace and love som dåliga, säger Madelene Spinord. En sak jag vill poängtera är att Borlängeborna är så himla söta. Jag tänkte att de måste hata oss eftersom festivalen är mitt i stan, men de älskar oss.