Recension


Göteborgs Fria

Lockar till dans och skratt

“Jaha?! Behövs de”, frågar en kollega när jag berättar att B-52s släppt ny skiva - den första på sexton år.

Musik

En relevant fråga. Efter att ha lyssnat igenom deras Funplex ett antal gånger har jag nu formulerat mitt svar: Ja.

Jag blev kär första gången jag hörde Kate Pierson sjunga. Och älskar henne fortfarande. Ingen annan vokalist får just de känslorna att börja röra sig i kroppen.

Det är inte svårt att känna igen B-52s. Pierson och Cindy Wilson sjunger lika fantastiskt som förr och harmonierar synnerligen snyggt med Fred Schneiders småknäppa pratsång. Kompositionerna är fortfarande ovanligt lyckade dansnummer - jag har svårt att se den som stillasittande kan lyssna till det här (måste vara århundradets tråkmåns).

Steve Osborne (New Order, Manic Street Preachers) har producerat och i viss mån moderniserat soundet. På ett föredömligt sätt, utan att förändra deras signum.

Plattan inleds med den mest modernt förpackade hitten Pump, som kompat TV-serien L-Word. Andra riktigt läckra spår är Eyes Wide Open, Ultraviolet och Deviant Ingredient.

Ja, sannerligen, i dessa tider fyllda av överpretentiösa producenter behövs det ett band som gör supersnygg dansmusik och samtidigt flabbar så att det hörs. Ett band som B-52s.

Fakta: 

Titel Funplex Artist The B-52s Bolag Astralwerks/EMI

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Imponerande turnéstart från Thåström

Recension

Thåströms turnépremiär var en mäktig historia. Med mestadels nya låtar, en imponerande och stark ljudbild imponerade den 60-årige förgrundsfiguren tillsammans med sitt sanslöst skickliga band.

Fria Tidningen

Ossler träder fram ur skuggorna

Recension

Pelle Osslers nya skiva Stas har en sorglig grundton men inger konstigt nog också mycket hopp. Lasse Franck är förtrollad.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu