I rapporten Kanonforskning - Militär forskning och utveckling i Sverige konstateras att det för varje krona bistånd i världen går 13 kronor till militära utgifter. En femtedel av världens samlade militärbudgetar skulle enligt FN-rapporten Investing in development räcka för att nå målet att halvera fattigdomen till år 2015. Därför är ett huvudkrav i rapporten att statliga resurser omfördelas till civila områden.

Istället satsar alltså Sverige ökade summor på militär forskning. Statens anslag till försvarsforskning har ökat med 60 procent under åren 2002-2006 jämfört med de fem föregående åren enligt rapporten. Över 4 miljarder kronor, nära en femtedel av de totala forskningsanslagen i Sverige, går till militär forskning och utveckling.

Samtidigt har vapenindustrin stärkt sina positioner på landets universitet och högskolor, där man är med och finansierar många forskningsprojekt. Det ökade samarbetet är en del av ett generellt trendskifte där regeringen alltmer aktivt backar upp den svenska försvarsindustrin. Det menar Rolf Lindahl från Svenska Freds, som skrivit rapporten.

- Synen på vapenproduktionen har förändrats. Nu ses det som ett mål i sig att Sverige ska vara en stor exportör. Det kritiska förhållningssättet man tidigare haft, där man ville förhindra att vapen exporterades till diktaturer eller länder som befann sig i krig, har lagts åt sidan.

I försvarspropositionen från 2004 motiveras det tätare samarbetet med att det leder till innovationsspridning och synergieffekter mellan den civila och militära sektorn. Idriz Zogaj från INFF i Göteborg tycker att det är ett dåligt argument.

- Istället för att satsa på något negativt med positiva bieffekter borde man satsa direkt på civil forskning som är något positivt i sig. Man kan inte alltid veta vad forskningen ytterst leder till - men man kan i all fall undvika att aktivt sträva efter militära tillämpningar.

INFF är ett nätverk av studenter och forskare på flera tekniska högskolor i Sverige. Det grundades på initiativ av Idriz Zogaj 2002, eftersom han tyckte att det saknades en meningsfull diskussion kring etiska frågor på de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna.

- När vi började gräva i det här och ringde runt till högskolorna så visade det sig också att de flesta inte hade någon riktig koll på hur utbredd den militära forskningen är. Många svarade att någon vapenrelaterad forskning ej förekom. Men inom vapenindustrin så var man snarast stolt över det omfattande samarbetet med hela högskolesektorn - det är något man gärna lyfter fram, säger Zogaj.

Chalmers i Göteborg har de senaste fem åren fått nästan fyra miljoner kronor i bidrag från svenska försvarsmyndigheter. Hur stora summor den privata försvarsindustrin satsar på forskning inom högskolesektorn finns det inte någon statistik över. Rolf Lindahl tycker att det är ett problem att det är svårt att spåra och kartlägga all den militära forskning som bedrivs på Sveriges universitet och högskolor. Han anser att ett stort ansvar vilar på universitet och högskolor att öppet redovisa sådana projekt för att främja en kritisk diskussion.

Johan Carlsten, vicerektor på Chalmers med ansvar för relationer till näringslivet, menar dock att det är svårt att göra en sådan systematisk kartläggning, bland annat för att gränsdragningen mellan militär och civil tillämpning är så svår att göra. Att redovisa all forskning vars finansiering har militär anknytning vore också svårt, säger han.

- Det är inte alltid enkelt att avgöra vilka företag som ska räknas till vapenindustrin, eftersom det finns en trend mot större civil produktion inom alla företag. Vi har bland annat antennforskning som är ett exempel på hur civil produktion blir allt viktigare för delar av svenskt näringsliv som tidigare varit helt beroende av beställningar från det svenska försvaret.

- Vi har också samarbete med Ericsson Microwave Systems om radarsystem som kan ha använts i robotsystem, men som också kan användas i fordonssystem för att hålla koll på trafiken och i slutändan rädda liv, förklarar han.

När det gäller just Ericsson Microwave Systems, EMW, som finns i Mölndal och är ett av de företag som har ett aktivt samarbete med Chalmers, verkar det dock rimligt att anta att forskningsprojekt som finansieras av företaget i slutändan kommer att få militär tillämpning.

Enligt Försvarsindustriföreningens hemsida har EMW i dag enbart militär verksamhet sedan den civila verksamheten avskiljts, och forskningsinstitutet SIPRI har listat EMW som en av världens 100 största tillverkare av militära produkter. Man tillverkar bland annat radarsystemet Arthur som har använts av Storbritannien under Irakkriget - trots att svenska riktlinjer för vapenexport förbjuder export till länder som befinner sig i krig.

På Chalmers bedrivs också forskning av betydelse bland annat för konstruktion av tysta ubåtar. Lars Larsson, som är chef för Avdelningen för hydromekanik på Institutionen för sjöfart och marin teknik, säger att den marin-militära sidan har stått för mellan 20 och 25 procent av avdelningens externa intäkter. Dessa utgör i sin tur ungefär 80 procent av den totala finansieringen. Främst kommer pengarna från de statliga myndigheterna FMV och FOI, men man har också haft samarbete med ubåtstillverkaren Kockums.

- När det gäller det etiska perspektivet så är det ingen här som tagit upp den frågan. Det vi håller på med är teoretiska beräkningsmodeller för vattenströmning kring fartygsskrov. Modellerna kan visserligen i slutändan användas för ubåtar och torpeder men den huvudsakliga användningen är inom civil sjöfart.

- Man kan diskutera de mer djuplodande etiska frågorna. Men det är ju helt enkelt så att vi är i desperat behov av finansiering. Nuförtiden får man lägga oerhört mycket tid på att hitta pengar, och vi är glada att vi kan bedriva den forskning vi gör. Personligen har jag inga problem med att arbeta för det svenska försvaret, säger Larsson.

Rolf Lindahl från Svenska Freds menar dock att man måste se den militära forskningen i ett globalt perspektiv, i synnerhet när vapenexporten slår nya rekord och den svenska vapenindustrin i allt större utsträckning ägs från utlandet.

- När universitet och högskolor lånar ut sin kompetens till vapenindustrin så gynnar man dess exportansträngningar. Därmed medverkar man också till de konsekvenser som vapenexporten har i världen i form av upprustning och krig.

I många fall kan det vara svårt för icke insatta att bedöma vilka tillämpningar den mer teoretiska forskningen kan ha. Just därför tycker Idriz Zogaj från INFF att det behövs mer diskussion om forskningsetik inom de tekniska utbildningarna.

- Det är extra viktigt att ingenjörer och naturvetare säger ifrån, eftersom vapenindustrin inte kan bemöta oss med samma retorik som de använder mot humanister och samhällsvetare, som är de som oftast diskuterar fredsfrågor. De vet att vi har kompetensen att genomskåda mycket av pratet om civila tillämpningar, eller om så kallade smarta precisionsvapen.

- I slutändan handlar det om individens ansvar, och vi borde ha en etisk kod precis som läkare. Att forska om hur man så effektivt som möjligt kan döda människor borde inte vara acceptabelt, menar han.