Projektet Creative Approaches to Workforce Ageing, CAWA, involverar forskare från Storbritannien, Spanien, Österrike och Sverige.

I samband med ett internationellt CAWA-möte i Göteborg den här veckan gavs en presentation av projektets målsättningar. Även representanter för arbetsgivare och fackförbund medverkade för att ge sin syn på frågan.

Bakgrunden är Europas åldrande befolkning, som kan göra det svårare att finansiera välfärden i framtiden. Steve Jeffereys, som är professor vid Working Lives Research Institute på London Metropolitan University, menar att det här är en politiskt känslig fråga.

- När man pratar om att vi behöver arbeta längre utmanar man både fackföreningar och individer, som förväntar sig att få gå i pension. Frågan är därför hur man kan få människor att själva vilja arbeta längre.

CAWA syftar till att lyfta fram lyckade exempel på hur man genom att till exempel erbjuda omskolning eller anpassade arbetsuppgifter förmått äldre personer att välja fortsatt arbete istället för förtidspension. Utifrån olika länders erfarenheter vill man skapa en gemensam europeisk modell för detta.

Tommy Isidorsson på Institutionen för Arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet deltar i den svenska delen av projektet. Han berättar att man just nu försöker välja ut konkreta fall att studera. Bland de man skulle vilja lyfta fram finns projekt inom byggbranschen, Göteborgs gymnasieskolor, och på Vattenfall och Föreningssparbanken. Isidorsson betonar att syftet inte är att tvinga folk att jobba längre, och att den här typen av projekt inte är någon universalllösning på problemet med åldrande befolkning och finansiering av välfärden.

Men Peter Gaestadius från Svenskt Näringsliv hoppas att CAWA-projektet kan bidra till att föra upp frågan om lämplig pensionsålder till diskussion. Enligt honom är det centrala problemet att vi i dag har en faktiskt pensionsålder på knappt 60 år, samtidigt som vi kommer att behöva arbeta till 70-75 års ålder inom en snar framtid. För många är det 'mjuka frågor' och attityder som är avgörande för om man vill fortsätta jobba, menar han.

- Det handlar till exempel om den uppskattning man får på jobbet, och om möjligheter till vidareutbildning.

Örjan Nyström från LO-facken i Göteborg håller med om att stärkta möjligheter till vidareutbildning är viktigt, men varnar för det inte är lösningen på alla problem.

- Viljan eller förmågan att fortsätta arbeta i högre ålder beror till stor del på erfarenheter under hela arbetslivet. Det beror på vilka påfrestningar du utsatts för, hur du behandlats på arbetsplatsen, och hur du lärt dig att handskas med problem som uppstår. På LO-sidan har vi ju också många människor som blir utslitna med åren, på grund av fysisk påfrestning och högt arbetstempo, menar han.

- Det gäller inte minst inom vården, där den högsta sjukfrånvaron finns. Det har sina orsaker, menar Annelie Hellander på fackförbundet Kommunal. Det ligger i arbetets natur att kroppen i hög utsträckning används som ett verktyg, samtidigt som arbetstempot är högt. I dag förväntas 100 procent av de anställda vara 100 procent effektiva eller mer hela tiden. Så fungerar ju inga människor.

Trots att människor med vårdyrken är extra utsatta har man inom CAWA-projektet hittills inte hittat några lämpliga fall att studera i den branschen. Tommy Isidorsson medger att det kan ses som ett problem. Avsaknaden av lyckade försök inom vården kan ha flera möjliga förklaringar menar han.

- På grund av lägre utbildningsgrad kan det vara svårare att hitta alternativa sysselsättningar för tidigare vårdanställda, jämfört med till exempel lärare. Inom yrken med kortare utbildningstid är det också enklare för arbetsgivaren att ersätta äldre personer med yngre arbetskraft. Det kan också tänkas handla om att man är en relativt resurssvag grupp, som har svårare att göra sin röst hörd, säger han.

Annelie Hellander anser också att man från Kommunals sida behöver bli bättre på att lyfta frågor om medlemmarnas arbetssituation. Egentligen borde ingen behöva pensioneras i förtid på grund av utslitning, tycker hon. Men verkligheten ser annorlunda ut.

- I dag är det så att många av våra medlemmar som jobbat deltid hela livet är helt utslitna vid 60-årsåldern. Samtidigt har de egentligen inte råd att gå i pension, säger hon.

Att jobba några år till med andra uppgifter kan för vissa vara ett bättre alternativ än förtidspensionering. Men för de med de mest slitsamma och lågbetalda jobben känns kanske inte den typ av lösningar som studeras inom CAWA-projektet helt tillfredsställande.