Fåvälde i dagens fackföreningsrörelse
Facken är ineffektiva och visionslösa. Medlemmarna har ingenting att säga till om, förutom när det är dags för inbetalning av skyhöga avgifter. De borde läggas ner, skriver Ljubomir T Devic.
Inte bara Svenska kyrkan brottas med medlemsbortfall. Det en gång stolta svenska ideella föreningslivet (föreningar, klubbar, organisationer) har stagnerat. Fackförbund går samman. Allt färre unga och utlänningar engageras i samhällslivet.
Fackföreningarna borde avvecklas, de har förverkat sitt anseende hos samhällsmedborgarna. Fackens jämlikhets- och solidaritetsprat är bara pladder. Allt fler svenskar lämnar facken i protest mot deras ineffektivitet och visionslöshet.
Under 1970 och 80-talen kämpade fackrörelserna tillsammans med de starka politiska miljöströmningarna runt om i Europa, från Paris, London och Berlin till Warszawa och Stockholm, för sina rättigheter. Man var en del av kollektivet och det lönade sig att vara medlem då.
I dag slåss fackpamparna för sina fåtöljer. Fackmedlemmarna har ingenting att säga till om, förutom när det är dags för inbetalning av skyhöga avgifter.
En liten klick styr och fattar de stora besluten (= minoritetsdominans). De svenska fackförbunden (lärarförbunden med flera) fokuserar på meningslösa ting såsom lärar-auktorisation och låglöneländers - Ryssland, Baltikum, Polen med flera - påstådda erövring av den svenska arbetsmarknaden.
Bästa fackordförande Metta Fjelkner (på Lärarnas Riksförbund) och kompani, vem försöker ni värja er mot? Ni tar avstånd från de obehöriga, formellt outbildade, individerna istället för att tillvarata deras livskompetenser och vägleda dem in i en trygg tillvaro. Hitta arbeten åt de arbetslösa istället för att filosofera!
Inhyrda baltiska timmerhustillverkare som kan utföra en arbetsuppgift på två-tre timmar istället för två-tre dagar, som med en inhemsk entreprenörsfirma, och det med samma goda slutresultat, är väl någonting som passar oss alla? Tid är pengar, sägs det.
När Baltikum slogs för sitt oberoende under förra seklet var Sverige en av de stora agitatorerna för Baltikums lösrivande från före detta Sovjetunionen.
Var finns Sverige och det svenska näringslivet nu, när man ska vidarestödja de nya EU-medlemsländerna och integrera dem i den europeiska gemenskapen?
Var är den svenska solidariteten och medmänskligheten?
