• Många har gått eller åkt förbi det gamla huset, sett det förfalla och undrat över såväl historia som framtid. I veckans reportage får ni några av svar
Göteborgs Fria

Göteborgs mest utfrysta hus

I det gamla kvarteret Oktanten med adress Karl Johansgatan 17/Kaptensgatan 8 står det gamla huset. Dagligen uttittat och pekat på av förbipasserande som ställer sig frågande till förfallet. Med igenspikade fönster står Majornas äldsta hus och fryser medan politiker och företag i snart 20 år dividerat om ödet för denna unika kulturmiljöskatt.

En tillbakablick:
Byggande av förstäder till Göteborg uppstod först i Masthugget och Majorna i väster samt Stampen och Redbergslid i öster. Då Göteborg år 1803 erhöll sin första byggnadsordning, vilken slutgiltigt förbjöd uppförandet av trähus inom vallarna, flyttade många ut till förstäderna där träbebyggelse var tillåten. År 1868 togs det första steget till att utöka Göteborgs stadsområde. Då införlivades Majorna, som med närheten till hamnen var en vilt växande arbetarförstad i sydväst.
Det var 1870-tal och bostadsituationen i Göteborg började bli ohållbar. Industrialiseringen påskyndade urbaniseringen och hamnen var inte bara en in- och utfart för sjömän, här trängdes diverse yrkeskategorier. Förutom sjömännen var det nästan ingen som lämnade Majorna för att arbeta. Man bodde, arbetade och tillbringade sin minimala fritid där. Bostadsbristen blev dock ett allt större problem vilket krävde en mer kompakt och planerad bebyggelse. Det var nu landshövdingehusen kom till. Det första byggdes år 1876. Två våningar av trä ovanpå en bottenvåning av sten. Billiga och bra bostäder gjorde dessa hus mycket populära hos arbetare.
År 1881 skulle Sågängen (nuvarande Hängmattan) bebyggas längs den nyanlagda Karl Johansgatan. De första landshövdingehusen här byggdes 1881-82 för vedhandelsfirman C.A Lundahl & Co, och närmare bestämt av timmermannen Johannes 'Bostabressta' Andersson. Ett smeknamn han fick för sitt höga tempo och angelägenhet att råda bot på just - bostadsbristen.
Johannes Andersson föddes 1837 och gick en tid till sjöss som skeppstimmerman, innan han började på Gamla Varvet vid Stigberget. Då började han parallellt ägna sig åt bostadsbyggande. Under uppförandet av Oktanten arbetade han fortfarande på varvet. Hans första hus lär han ha försökt bygga på kvällar och nätter, vilket inte föll i god jord hos de sömnlösa grannarna. Polisen fick till slut be Johannes Andersson att vara vänlig och bygga hus när folk var vakna.
Han gav sina hus en egen stil med tydliga tecken av sin tid och upphovsman. Just kvarteret Oktanten blev hans första verk och här bosatte han sig med fru Josefina, fem barn och två pigor.

Bostabressta lär ha uppfört 48 hus i Göteborg. De flesta låg uppe i Masthuggsbergen, men allt försvann i stadens rivnings och parkeringshusbyggarhysteri från 1960-talet och framåt. Av Johannes Anderssons sex hus i Hängmattan återstår nu endast det nedgångna hörnhuset och huset i samma kvarter som numera är ett möbelvaruhus. Huset som låg mittemellan de två brann ner 1987. Hörnhuset är det sista med orörd interiör och gård. Kulturminnesvården har sedan 1980, i flera yttranden, uttalat att den orörda byggnaden har så högt kulturhistoriskt värde att den anses vara i byggnadsminnesklass. Sedan i våras är byggnaden genom detaljplanen belagd med stränga skyddskrav.
Huset ägdes från början av en bostadsrättsförening men medlemmarna började bli till åren gångna och valde att sälja huset till Bostadsbolaget för cirka 400 000 kronor i mitten av 1980-talet. Men det allmännyttiga bolaget visade sig inte vara så intresserade av att bevara det unika huset, utan ansökte ganska snart om rivningstillstånd. Den ena hyresgästen efter den andra flyttade i takt med det tilltagande förfallet.
- Det är förfärligt som detta trivsamma och välbyggda gamla hus har behandlats ända sedan Bostadsbolaget tog över efter familjen Andersson, säger Staffan Sedenmalm som varit den antikvarie på länsstyrelsen som följt ärendet Oktanten från början.
- Fram till 1999 var skicket förvånansvärt fint, mycket tack vare de tappra hyresgäster som vågade bo kvar. Allt var i princip orört. Men om man struntar i att laga hål i taket och trasiga fönster och sedan, som den nuvarande ägaren gjort, låter huset stå tomt och kallt några år med hussvamp, så förfaller det givetvis fortare. Och det är precis vad som har hänt, säger han.

En lång process mot förfall

Hörnhuset i Oktanten var klassat av Bostadsbolaget som ett problemobjekt men byggnadsnämnden hade fått upp ögonen för huset, genom att dess kvarvarande hyresgäster föreslagit för länsstyrelsen att det skulle byggnadsminnesmärkas. 1993 avslogs ansökan om rivning. Kommunen ville nu att huset skulle renoveras. Detaljplanen för området var under 80-talet lokaler och parkeringar och för att bostäder skulle få byggas var detaljplanen tvungen att ändras. 1994 fick således stadsbyggnadskontoret i uppdrag av byggnadsnämnden att ändra detaljplanen. Stadsbyggnadskontoret vidhöll dock vikten av parkeringar, och processen för att påbörja planarbetet tog över ett år.
1995 bad Bostadsbolaget länsstyrelsen att utreda de antikvariska synpunkterna för att kunna sätta ett pris för en ombyggnad, vilket också skedde. Men när länsstyrelsen strax efter ville följa upp ärendet ville ingen på Bostadsbolaget ha informationen.
Förklaringen var att bolaget hade omorganiserats.
- Bolaget skulle inte längre ägna sig åt att bygga, utan fokusera sig på förvaltning, berättar Leif Andersson, chef för nybyggnation på Bostadsbolaget som var med vid den här tiden.
Bostadsbolaget sålde därför Oktanten till JM AB för 2,5 miljoner kronor, vilket gav dem en vinst på över
2 miljoner kronor med en minimal motprestation som insats. Hyrorna hade successivt höjts men huset hade enligt hyresgästerna i stort sett inte rörts under tiden Bostadsbolaget ägt det.
Intressenterna på Oktanten med dokumenterad erfarenhet av den här typen av renoveringar var flera, så varför valde Bostadsbolaget JM?
- Valet föll på JM AB eftersom vi ju visste att de hade erfarenhet av den här typen av projekt, säger Bostadsbolagets Leif Andersson.
- Normalt ägnar vi ju oss inte åt den här typen av projekt. Vårt företag sysslar huvudsakligen med nybyggnation, menar dock Kent Haglund, projektledare för Oktanten på JM.

Kommunen hade tydligt uttalat sin ambition att bevara huset, och JM hade lika tydligt uttalat att de ville riva huset. Ändå köpte de det. Varför?
- En önskan om ett bevarande och ett beslut om detsamma i en detaljplan som vunnit laga kraft, är två helt skilda saker. Det fanns inget rivningsförbud, slår Anders Lundberg, regionchef på JM AB fast och berättar att man ville göra som man gjort på Bangatan. Riva det gamla och göra en nybyggd 'kopia' av det gamla huset.
- All förvaltning av Oktanten har sedan 90-talet konsekvent gått emot kommunens uttalade bevarandevilja. Bangatan som rättesnöre är en orimlighet, menar antikvarie Staffan Sedenmalm. Där handlade det om stadsbilden, att de nya husen ska efterlikna originalet. I Oktanten gäller det ett unikt kulturhistorisk dokument med oersättliga kvaliteter.
När JM hade fått sitt avtal och tagit över ansvaret för huset föreslog länsstyrelsen en utredning som skulle ligga till grund för en varsam renovering. Men JM gjorde en egen utredning utifrån sina uppfattningar. Resultatet godkändes inte av länsstyrelsen och diskussionen gick i stå.
Sedan husets sista hyresgäster flyttat sommaren 1998 blev problemen med inbrott och risk för förstörelse ett parallellt hot till husets allmänna förfall. Hösten samma år inbjöd stadsbyggnadskontoret länsstyrelsen till samtal angående hur ett bevarande skulle visas vara möjligt. En ny bevarandeintressent kom nu med i diskussionen - Stiftelsen Byggnadsvårdsmagasinet. Stiftelsen ville köpa Oktanten av JM AB men fick nej.
Inför sommaren 1999 inlämnade därför Stiftelsen Byggnadsvårdsmagasinet och länsstyrelsen var för sig en skriftlig begäran att JM skulle utföra temporära skyddsåtgärder där länsstyrelsen erbjöd ett bidrag med halva kostnaden. Det handlade om att täta de värsta läckorna och försvåra inbrott. Åtgärderna genomfördes.
Men efter att diskussionerna under våren och sommaren åter gått i stå frågade stiftelsen byggnadsnämnden om det gick att annullera JM:s avtal med Bostadsbolaget, då de menade att företaget inte tog sitt ansvar på allvar. Förslaget avvisades.

Efter påstötningar av stiftelsen och med stöd av länsstyrelsen, uppdrog byggnadsnämnden hösten 1999 åt stadsbyggnadskontoret att göra en noggrannare utredning som skulle leda fram till färdiga bygglovshandlingar.
Stadsbyggnadskontoret formulerade då ett avtal med JM som blev startsignalen för utredningen.
- Utredningen som utfördes av särskilt utvald expertis på olika områden var klar i mars 2000 och visade att en upprustning till moderna krav på husets villkor var fullt möjlig till en rimlig kostnad, säger Staffan Sedenmalm.
Men JM tyckte inte kostnaden var rimlig och protesterade mot trovärdigheten i utredningen och kostnadskalkylen. Byggnadsnämnden lämnade då utan vidare diskussioner den lista på underhållsåtgärder som JM förväntades göra på huset för att det inte skulle förfalla.
Trots svidande kritik menar JM att de hela vägen tagit sitt ansvar och hänvisar till att det tar tid att göra utredningar för att renoveringen ska göras så grundlig som möjligt.
- Vi måste ta reda på mer för att få reda på statusen på huset och bli av med den hussvamp som finns. Tills vi vet det finns det ingen tidsplan, säger projektledaren Kent Haglund, medan regionchefen Anders Lundberg menar att allt bör vara klart inom ett och ett halvt år.

I början av november infomerades JM om att takluckor på huset stod öppna. När de stängdes, strax innan jul hade det regnat och snöat in till och från under ett par månader. För ett par veckor sedan stod åter luckorna öppna och saken anmäldes då till stadsbyggnadskontoret.
- Detta vittnar inte precis om någon seriös omsorg att följa officiella överenskommelser, tycker Staffan Sedenmalm
- Vi har rivningspersonal där som behöver genomventilation. Kanske har de glömt luckorna ett par gånger. Detta är en storm i vattenglas påpekar Kent Haglund på JM.
- Fast detta är naturligtvis inte bra. Sist jag var där var det snö på vinden och hussvamp lever av fukt. Det är ju inte bra på lång sikt, menar Martin Lindholm, från Lindholm Restaurering som är det bolag som sedan 2002 bevakar att huset renoveras varsamt och enligt givna överenskommelser.
Men vad betyder då egentligen stränga skyddsbestämmelser i detaljplanen för ett gammalt hus? Vem bär det yttersta ansvaret för att ett hus inte förfaller om ärenden går i stå. Riva får man inte, men får man låta ett hus med stränga skyddsbestämmelser falla ihop av sig självt?
Handläggaren på stadsbyggnadskontoret vet inte utan hänvisar till fastighetskontoret. Men de vet inte heller, vilket leder oss tillbaka till stadsbyggnadskontoret, och dess jurist Sven Boberg.
- Alltså, detaljplanen pekar ut en nivå för ett område och byggnadsnämnden kan då begära att en fastighetsägare vidtar omedelbara åtgärder om ett hus är i dåligt skick. Sedan kan fastighetsägaren överklaga det om de vill, menar Boberg.
Till syvende och sist är det alltså fastighetsägarens ansvar att ta hand om sitt hus, även om kommunen som i detta fallet, belagt det med skyddsbestämmelser. Några säkerhetsnät finns inte.

Alla inblandade i fallet Oktanten verkar i intervjuer rörande överens om att bevarandet av huset är viktigt och att byggnadshistoria i allmänhet är viktigt. Men är det något som den 20 år långa processen gjort klart så är det att byggnadshistoria bara är viktigt så länge som någon annan står för notan.

Källor till den historiska texten:
* Dokumentation och forskning av antikvarie Staffan Sedenmalm på länsstyrelsen som är den enda som utrett Johannes Anderssons byggnadsverksamhet.
* Stadsmuseet
* Föreningen Husvärnet
* Gamla artiklar i tidningen Arbetet

Fakta: 

Oktanten om cirka 1,5 år (se ritning)
Även det som ska bli den nybyggda delen av kvarteret har stött på hinder, vilket bidragit till att försena hela processen. Detaljplanen godkändes inte för huset längs med leden då bullret blir för högt från trafiken. Det nya huset längs med leden blev sedan överklagat av en enad kår grannar som menade att ett modernt fem och en halv våning högt hus som ska sättas samman med de gamla landshövdingehusen inte bara är fult och förstör gårdskänslan, utan även berövar utsikten för alla som bor bakom. Men överklagan gick inte igenom. Märk dock att detta inte är slutgiltiga ritningar på hur huset kommer se ut.

Oktanten om cirka 1,5 år (se ritning)
Även det som ska bli den nybyggda delen av kvarteret har stött på hinder, vilket bidragit till att försena hela processen. Detaljplanen godkändes inte för huset längs med leden då bullret blir för högt från trafiken. Det nya huset längs med leden blev sedan överklagat av en enad kår grannar som menade att ett modernt fem och en halv våning högt hus som ska sättas samman med de gamla landshövdingehusen inte bara är fult och förstör gårdskänslan, utan även berövar utsikten för alla som bor bakom. Men överklagan gick inte igenom. Märk dock att detta inte är slutgiltiga ritningar på hur huset kommer se ut.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nej till amnesti för ensamkommande

På onsdagseftermiddagen röstade riksdagen nej till Vänsterpartiets motion om amnesti för ensamkommande. Ett väntat resultat men frågan har fått stor uppmärksamhet och stort stöd från civilsamhället.

Fria Tidningen

”Beslutet får inte bort ungarna från gatan”

Regeringen avsätter 360 miljoner kronor till organisationer som arbetar med hemlösa ungdomar och psykisk ohälsa. Men flera av organisationerna jobbar inte främst med hemlöshet – och de som gör det har inte fått några pengar alls.

Fria Tidningen

S-ledare i Göteborg anmäls för förtal

Debattörerna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil polisanmäler kommunstyrelses ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) för förtal efter att hon pekat ut dem som extremister.

Fria Tidningen

Rika misstänks sällan för narkotikabruk

Ungdomar i rika stadsdelar i Stockholm misstänks sällan för narkotikabruk medan de i fattigare misstänks ofta. Rapporteringen kring användningen är den motsatta, visar nya siffror från BRÅ.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu