S-ledare i Göteborg anmäls för förtal
Den 14 mars skulle filmen Burka songs 2.0 visas i Göteborg. Istället blev det het debatt i medierna, inställd filmvisning och en polisanmälan för förtal riktad till kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson. Fria har pratat med båda sidor i konflikten.
En kort tillbakablick på vad som har hänt: regissören Hanna Högstedt fick medel att göra en film som problematiserade det franska förbudet mot att bära heltäckande slöja på offentlig plats. Men filmen kom istället att handla om vem som får plats i det offentliga samtalet och vem som inte får det. I ljuset av det var det viktigt att de personer som berörs också får driva samtalet, både i filmen och i de samtal som skulle hållas med publiken efter visningarna, berättar Hanna Högstedt. Panelen kom att bestå av bland andra Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, båda kända antirasister och människorättsaktivister. Och båda muslimer.
Men trots att filmen redan visats 3-4 gånger med efterföljande samtal och trots att det var stadsledningskontorets MR-avdelning som bett om just denna visning blev allt alltså inställt. Kommunen valde att med kort varsel ställa in hela evenemanget. Varför?
Kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) gick ut i medierna och i sin blogg där hon bland annat sa att; ”Stadsledningskontorets MR-avdelning har brustit fatalt i sitt värdegrundsarbete”, ”den här typen av arrangemang är helt oacceptabla”, ”att börja dalta med extremister är bland det farligaste man kan göra” och gällande evenemanget och samtalsdeltagarna skrev Hermansson ”Särskilt illa är det att extrema röster ensidigt leder det samtal som ingår i konceptet.” Ord och inga visor och nu anmäls hon alltså för förtal av just Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil.
– Att en ledande politiker fritt kan anklaga människor såhär och sen inte ta konsekvenserna är inte okej. Vi fick helt enkelt nog och polisanmälde, förklarar Maimuna Abdullahi.
– Jag har inte sett eller fått någon anmälan bekräftad, svarar Ann-Sofie Hermansson, men jag har svårt att förstå vad som skulle vara förtal, de har mycket att bevisa skulle jag säga.
Hermansson förklarar att hon baserat sitt beslut på de medverkandes egna debattinlägg och saker hon hört i andra sammanhang.
– Det jag har läst tyder på en tydlig extremism och det måste vi ta på allvar. Jag står för allt jag har sagt – alla mina beslut är väl underbyggda, menar hon.
Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil har begärt ut beslutsunderlaget och bedömer att Hermanssons beslut, liksom kommentarerna på GP:s ledarsida och från vissa politiker stämmer ifrån samma källa.
– Hon menar att vi relativiserar terrorism baserat på en artikel från 2015 där vi i Aftonbladet kritiserar terrorlagstiftningen utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv där muslimer blir offer för rådande lagstiftning, säger Maimuna Abdullahi.
Men ingenstans i sina blogginlägg refererar Ann-Sofie Hermansson till denna artikel, vilket gör hela den här debatten kontextlös och obegriplig för allmänheten, tycker Maimuna Abdullahi. Hon menar att det är många som är ute i skolor och i olika sammanhang som säkert har åsikter som ledande politiker inte håller med om, men att det naturligtvis inte slås ner på det här sättet.
– Nej, det handlar om ämnet och om att det är vi. Som muslimska kvinnor kan vi inte bara vara kritiska mot rättsstaten som vilka samhällsmedborgare eller akademiker som helst, utan då måste vi genast stötta extremism. Advokatsamfundet stöttar ju till exempel oss i detta men ingen anklagar dem för att vara extremister, säger hon. Men Ann-Sofie Hermansson menar att det är mycket för kvinnornas skull som detta beslut har fattats.
– Jag känner ett antal muslimska kvinnor som absolut inte vill bli representerade av dessa extremistiska röster, precis som att jag inte skulle vilja bli representerad av Helge Fossmo eller någon annan kristen galning, säger hon.
– Då skulle jag vilja veta vilka kvinnor hon gör anspråk på att representera här, kontrar Fatima Doubakil. Ann-Sofie Hermansson är inte precis en flitig besökare där muslimska kvinnor rör sig i Göteborg, medan vi är ute och föreläser hela tiden och vet att vi representerar massor av människor.
Filmens regissör Hanna Högstedt håller med Abdullahi och Doubakil i deras resonemang.
– Det är intressant att det blir så problematiskt att låta de här två personerna prata. Muslimska kvinnor med slöja presenteras så ofta som offer, här är det två med starka röster och kritiska åsikter om hur den gruppen behandlas, och så vill man tysta dem, säger Högstedt.
Men trots stenhård kritik från många håll och där några av Göteborgs tyngsta kulturinstitutioner gått ihop i stöd till projektet står Ann-Sofie Hermansson fast vid sin inställning.
– Jag skulle inte vika mig för nazister och jag tänker inte vika mig här heller. Det går inte att säga att alla måste få höras, ibland måste man sätta stopp och här sätter vi stopp.
– Genom att likställa oss med nazister vill hon ta bort vår legitimitet och isolera oss och det kommer hon inte lyckas med, säger Fatima Doubakil. Vi hade aldrig kunnat hålla på att driva antirasistiska frågor år efter år och få de uppdrag vi får om vi inte hade ett brett och starkt stöd – tills för två veckor sedan innefattande det stödet även Göteborgs stad.
Hermansson skriver vidare i ett av sina blogginlägg att ”I denna hållning har staden inte råd att godtyckligt undanta olika typer av ”favorit-extremister”, och Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil gissar att det handlar om dem men ställer sig frågande.
– Vi är ju knappast de enda som tycker att det är orimligt att muslimer pekas ut och trakasseras och att så sker är så tydligt i all tillgänglig forskning, säger de men vill skifta den här debatten till att handla om konkreta frågor.
– Det är viktigt att detta handlar om sakfrågor som rättssäkerhet och lagstiftning och att det inte blir en charad i populistiska utspel som möjligen passar den politiska agendan ett valår, men som får enorma konsekvenser för muslimer i hela Sverige.