Det är onekligen problematiskt med pornografi. Debatterna som med jämna mellanrum stormar över industrin, som ändå måste tillhöra den krassaste formen av kapitalism, brukar aldrig bli särskilt nyanserade och givande. Ena sidan tenderar att bli alltför fördömande och moraliserande och låter porren få symbolisera allt som inte anses som sunt och normalt i vårt samhälle medan den andra, bestående av härdade liberaler, menar att man våldför sig på 'fria viljan' om man inte respekterar människors val, hur extrema de än må vara, och att porren lika gärna kan ses som en lek med identiteter.
Mattias Andersson skriver i debattboken Porr, en bästsäljande historia att porrskådespelare är ett 'okvalificerat yrke' och att dessa proletärer i köttets marknad har valt denna bana för att på så sätt kunna nå ut med bilden av sig själv i vårt hårt individualiserat samhälle.
Dessa tankegångar återkommer hos mig när jag läser Att älska som en porrstjärna där Jenna Jameson berättar hur hon blev det största namnet i porrens historia. Det är i grunden en framgångssaga där den amerikanska drömmen går i uppfyllelse; fattig flicka utan framtidsutsikter visar att hon kan bli en drottning (läs porrdrottning).
Karriären går raskt via strippklubbar, nakenbilder i herrmagazine till att ha sex framför filmkameran. Målet är att bli den största porrstjärnan i historien.
Man behöver inte vara någon radikalfeminist för att störa sig på den lättvindiga attityden gentemot porrindustrin. Syftet med boken är inte att kritisera porren utan mer att visa på en stark och ytterst målinriktad affärskvinna som lyckas nå toppen med hårt arbete och en vilja av stål. Det finns partier i boken som berör baksidorna av branschen och Jameson skojar om att det visserligen saknas en fackförening för branschen men att det ändå är upp till individen att ta hand om sig själv. Jenna Jameson har förutom de obligatoriska jättesilikonbrösten, som för övrigt visas på varannan sida i boken, intellekt och smarthet. Med de attributen blir Jameson något av en superporrskådis som snart frotterar sig med populärkulturens främsta företrädare. Sagan om Jenna Jamesons slutar bra och det kan hon, till moralisternas fasa, tacka porren för.
Jamesons självbiografin är en historia om en stjärna och det känns signifikativt att hon på omslaget poserar som Marilyn Monroe; förvisso en av de stora filmikonerna men främst ihågkommen som sexsymbol och som objekt för den manliga blicken.
Boken känns också som en del i Jamesons mytbildning snarare än en uppriktig och djuplodande samhällsanalys och för att verkligen få rätt stil på den här storyn har hon tagit hjälp av Neil Strauss, cool rockjournalist och har tidigare skrivit uppmärksammade biografier om Marilyn Manson och Mötley Crüe.
Men även om Jameson försöker utmana mainstreamsamhällets värderingar så tränger boken aldrig under den hud som annars exponeras så flitigt. Jamesons biografi kan sägas lida av porrfilmens klassiska berättarproblem: ingen egentlig handling, bara yta.