Västvärldens årligen återkommande hyllning till konsumtionssamhället är i annalkande. I det dimmiga skenet av tusentals sjuarmade ljusstakar stormar julens sändebud fram genom avgasgrått snöslask. Med sig för den köpstress, påtvingade släktträffar och gnällande missnöjda barn, men också smaker, dofter och någon form av - inbillad eller inte - gemenskap.

Det är intressant att studera firandet av en religiös högtid i ett sekulariserat samhälle. Och oavsett vad man tycker om julen så måste man erkänna att den är en märklig blandning av behaglig långsamhet och påtvingad hysteri.

Att stressade småbarnsföräldrar plötsligt tar sig tid att koka knäck har som regel ingenting med kristlig fromhet att göra. Men det är en indikation på att många ser helgdagarna som en välkommen anledning att unna sig lite lyx i vardagen, lyxen att ha tid. Lyxen att för en gångs skull inte bara vara effektiv, för att istället hinna umgås med sina nära - även om Coca-Colas julkampanjer och traditionsenlig gratisreklam för Disneykoncernen givetvis sätter sin prägel på umgänget.

Julklappar hör självklart också julen till, på gott och ont. Utbytet av julklappar är också det präglat av julens dubbelnatur. Dels är julhandeln en institution i konsumtionssamhället, dels finns det en uppriktigt glädjespridande ambition att ge någonting fint till dem som bor på en speciell plats i ens hjärta. Själv brukar jag förära ett tiotal av mina

närmaste jul-klappar varje år. Vad de olika släktingarna och vännerna får bestäms som regel så sent i december som bara är möjligt. Hittills har jag inte lyckats besluta vad någon av dem ska få. Men ändå har jag hittat en julklapp jag ska köpa.

Av en slump råkade jag snubbla över reklam för 'Archie - det intelligenta vinstället', som av tillverkaren marknadsförs som 'den perfekta julklappen'.

Archie är någonting så ovanligt som ett vinställ för boxar, och till råga på allt ett intelligent sådant. I vinstället finns såväl inbyggd våg som display, varför Archie kan hålla reda på hur mycket vin som tappats ut ur boxen. Och dessutom redovisa hur mycket som finns kvar, uttryckt i antingen glas eller flaskor!

Så om du ofta funderar över frågor som 'hur mycket vin finns kvar i vinboxen?', 'behövs mer vin till kvällens gäster?' och 'hur mycket vin har vi druckit ikväll?' är Archie alltså någonting för dig. Tillhör du dessutom kategorin människor som inte kan tänka sig att helt enkelt lyfta på boxen för att få svar på dessa frågor så kan det till och med faktiskt vara just den 'perfekta julklappen'.

Problemet för tillverkaren av Archie är dock att kategorin människor som är oförmögna till en grov uppskattning av mängden vin i en papplåda baserat på papplådans vikt förmodligen är ganska liten. Bland annat. Och för-utom att Archie till synes inte fyller någon funktion alls är den både ful och skrymmande.

Men jag tror som sagt att jag ska inhandla ett Archie. Inte för att ge till någon av de mina, vilket förmodligen skulle resultera i både generade leenden och uppgivna suckar.

Så varför ska jag då ha ett Archie? Tja, det idiotiska vinstället - så fult och oälskat, så likt en ful ankunge - fick mig helt enkelt att känna ett sting av medlidande med dess upphovsman.

Genom att konsumera en helt meningslös produkt hoppas jag sprida lite glädje i den stackars tillverkarens vintermörker.

För är det inte vad julen trots allt handlar om - att sprida glädje? Åtminstone är det vad som brukar påstås i reklamfilmerna.