Soundtrack of our lives har ett gruppnamn som ger dem täckning för att vara bakåtsträvande - det handlar om att stöpa låtar i en form som grupper som Doors, Beatles, Who, Kinks och Rolling Stones etablerade. I gruppnamnets "our" går det givetvis att räkna in alla medelålders rockjournalister som när de lyssnar till Sool känner sig unga på nytt eftersom det känns som tiden stått stilla.

På Soundtracks debut Welcome To The Infant Freebase fungerade deras anakronistiska ljudresor. Plattan var fullmatad med ömsom hårda aggressiva låtar till fina svävande ballader och här kändes det som Lundberg och Olsson verkligen kämpat och bråkat om att få tillgång till de viktigaste och mest inspirerande delarna av deras skivsamlingar.

Efter gitarristen Björn Olssons avhopp från bandet känns det som om Sool har tappat i dynamik. Den omtalade rivaliteten och konkurrensen som odlats sedan Union Carbide-tiden var onekligen nyttig och bidrog till att kvaliteten på deras låtar höll en hög lägstanivå.

Sool har alltid varit oerhört kreativa; redan inför debuten snackades det om att det skulle bli ett trippelalbum. När bandet står inför tioårsjubileum städar de upp i studion och ger ut tidigare outgivet material och singelspår. Det är en generös samling låtar som ger en trevlig inblick i bandets historia. Det roliga med sådana här skivor brukar vara att upptäck andra sidor av ett band, höra experimenterande i studion som aldrig nått ut till fansen. A Present From The Past överraskar tyvärr inte det minsta för här finns inget udda material utan bara låtar som man förstår att de inte platsat på tidigare album och det kan väl inte riktigt varit deras mening.