- Ja, det tog tyvärr lite tid, men det är det värt, säger Marie Hedberg som är en av initiativtagarna till ekobyn.

Idén till en ekoby föddes 1998 när ett gäng trädgårdsentusiaster ombads lägga anbud på Lärjeåns trädgårdar. Köpet blev av olika anledningar inte av men tanken kring ekologiskt odlande och byggande levde kvar. Så när gården i Krossekärr blev till salu år 2001 slog de till.

- Vi började med att samla till ett möte med grannarna och berätta hur vi tänkt, berättar Marie. Och eftersom vi hade pratat med dem redan innan köpet och då inte hade fått några reaktioner trodde vi att allt var lugnt.

Men det visade sig vara allt annat än lugnt. Grannarna hade pratat sig samman och tyckte att allt var för stort. För många hus och vägar som låg fel. Kommunens godkännande av detaljplanen överklagades således.

- Vi vill ju ha en bra dialog med våra grannar så vi har anpassat den nuvarande planeringen jättemycket efter deras önskemål. Vi har minimerat antalet byggnader, flyttat på vägar och verkligen kompromissat, menar Hedberg.

Men grannarna gav sig inte och trots att länsstyrelsen inte ens tyckte det var mödan värt att pröva beslutet överklagades ärendet till regeringen. Och den sjätte oktober i år beslöt även de att inte godkänna överklagandet. Så nu kan planerna på ekoby nummer sex i Västsverige ta fart på allvar. Marken på tolv hektar ska räcka till cirka femton hus samt odlingsmark. Föreningen säljer ut tomter till sina medlemmar och förblir ägare till odlingsmark och de byggnader alla ska ha gemensamt. På tomterna är det sedan upp till medlemmarna själva att bestämma vad man vill bygga. Under förutsättning att det är ekologiskt hållbart.

- Många i projektet är intresserade av att bygga enligt ekologiska byggtekniker som lerputsade halmbalshus. Detta är en outnyttjad byggteknik som bygger helt på kretsloppsanpassade material och som borde användas mer, menar forskaren och arkitekten Lena Falkheden som arbetar med bygg, miljö och hållbar utveckling på Chalmers i Göteborg.

Men halmbalshus är bara en liten del av det miljömässiga helhetstänkande som ekobyn är inne på. Allt från slutna system som gör latrin till kompost, till solceller och solfångare för el och varmvatten har noggrant redogjorts för i en miljökonsekvensbeskrivning till kommunen. Inget har lämnats åt slumpen. Men det är inte bara en materialfråga att tänka hållbarhetsmässigt. Tanken är också att människor ska kunna arbeta här eller i närheten, så att miljövinsterna inte äts upp av ett allt för frekvent behov av att åka bil.

- Vi medlemmar är allt från psykologer och lärare till journalister och bankdirektörer, säger Hedberg. Vi har många idéer om vad vi kan försörja oss på; plantskola, utbildning, kafé och någon form av social verksamhet är bara några.

- Jag tycker att ekobyn är ett jättespännande projekt. De har långtgående tankar kring miljön och har närmat sig platsen på ett ödmjukt sätt. Dessutom verkar de ha tänkt igenom balansen mellan det privata och det gemensamma, något som ju annars kan bli klurigt när man har kollektiva ambitioner.

Och diskussioner kring det privata kontra det gemensamma har förts bland föreningens medlemmar, eftersom vissa bygger helt egna hus och andra kommer att bo kollektivt.

- Alltså jag är ju snart 60 år och har aldrig bott i kollektiv förut, så det är kanske lite vågat, men man måste våga lite här i livet annars kan man gå miste om mycket roligt, säger Marie Hedberg.

- I Sverige är vi lite dåliga på att utveckla nya sätt att leva tillsammans. Man måste ju inte leva kollektivt för det att man lever och ingår i ett socialt sammanhang. Det finns stora vinster att göra på att hitta sammanhang att leva i som inte innebär att alla har varsin bil och gräsklippare. Men vinsterna är inte bara miljömässiga utan lika mycket sociala. Sverige har ett extremt stort antal självhushåll och många mår inte bra av det, avslutar Lena Falkheden.