• Sydafrika - knappt 10 år som demokrati
Göteborgs Fria

Litteratur med ena benet i historien

Vem är Coetzee? Frågan ställdes av en ung sydafrikansk student som jag träffade kort efter att författaren J. M Coetzee tilldelats nobelpriset i litteratur 2003. I Sydafrika var Coetzee inte så värst uppskattad eller läst, kanske beroende på att han skriver i en mera europeisk tradition och att han inte direkt tar politisk ställning i sina romaner utan istället står för ett kyligt och observerande beskrivande av hemlandets problematiska samtid och historia.

Hans mästerliga roman Onåd föll just i detsamma då den hamnade i centrum för en diskussion om lämplig läsning för gymnasieelever. Syftet skulle vara att välja en relevant roman. Onåd valdes bort och ersattes av John Steinbecks drygt sextio år gamla indignationsroman Vredens Druvor. Någon menade att Coetzee i aktuell tappning bara är alltför hemsk och att slutackorden i Onåd går för mycket i moll.

En stereo i Soweto skulle förmodligen fungera utmärkt som underlag för diskussion och debatt om det nya Sydafrika. I 27 noveller berättas om tiden före och efter apartheids fall. Det är en frisk blandning av roliga, skruvade, hemska, och socialrealistiska berättelser om hur det är att leva i dagens och gårdagens Sydafrika.

I ett intressant förord ger kritikern Stefan Helgesson en initierad bakgrund till den verklighet som beskrivs i novellsamlingen. Sydafrika är en ung demokrati och präglas fortfarande av sitt mörka förflutna. I dag är det direkta maktförtrycket borta men skolsystemet är i kris och klasskillnaderna är snarare värre än förut. Litteraturen före apartheids fall var styrd av ANC:s hårt politiska riktlinjer med målet att bidra med 'folklig kultur' i sann socialrealistisk stil. Berättandet skulle vara lättförståligt och man såg med misstänksamhet mot allt som uppfattades som elitistiskt och svårbegripligt.

I dag är situationen en annan och den stora gemensamma berättelsen, kampen mot apartheid, är inte längre ett måste vilket på sätt och vis befriat litteraturen.

Den hyllade Ivan Vladislavics Endast vita-bänken är en hårt satirisk och återblickande novell om ett historiemuseum där Charmaine tillverkar kopior av bänkar som under apartheid endast var till för vita. Problemet är att ledningen för museet endast vill ha autentiska artefakter och jakten på originalbänkarna sätter igång. En hårt skruvad berättelse om det kollektiva minnet och vikten av att förstå historien och inte kallt rekonstruera den.

Titelnovellen En stereo i Soweto, skriven av ståuppkomikern Tshepo Mogale, är en riktig rövarhistoria om två unga killar som ska köpa en stulen stereo, men som i sin naivitet själva blir blåsta.

Peter Rules skrämmande och våldsamma Souvenirer handlar om en soldats bekännelse av en brutal våldtäckt och sätter fingret på hur det förflutna ständigt finns närvarande i nuet.

En stereo i Soweto är den senaste boken i förlaget Tranans serie med novellantologier från olika länder. Tidigare har vi genom dessa böcker fått lära känna Vietnam, Kina och Iran genom deras unga författare. Senare i år får vi bekanta oss med ytterligare två länders litterära samtid: Polen och Litauen.

Fakta: 

Sydafrika berättar: En stereo i Soweto
Novellantologi bestående av 27 berättelser från Sydafrika.
Förlag: Tranan

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu