Berni Searle är utbildad skulptör från Kapstaden men arbetar nu med video, fotografi, objekt och installationer som uttrycksmedel. Med ett precist bildspråk undersöker hon genom visuella iscensättningar frågor om identitet, tillhörighet och främlingskap. Segregeringen och rasförtrycket i Sydafrika under apartheidtiden har stor betydelse för hennes konstnärskap och verken problematiserar teman som ras och kön.

I A Matter of Time framträder en kvinnokropp i bildens nederkant och i ett groteskt perspektiv underifrån ser åskådaren hennes fotsulor, följda av svällande vader och höfter. Olja sipprar sakta över underlaget och täcker snart hela ytan. Tvekande rör sig kvinnan försiktigt över glasskivan, men när hon tar steget ur bilden glider hon tillbaka med ett otäckt gnisslande. Kameran rör sig närmare och koncentrationen stiger. Det hela upprepas gång på gång. Hennes strävan påminner om Sisyfos, en grekisk sagokung dömd att rulla en sten uppför ett berg, utan att lyckas.

Hos Searle har berget och stenen förvandlats till glas och olja, vilket hindrar kvinnans väg uppåt. En reflektion, vilket verkets titel antyder, över en frigörelseprocess som fortgår utan att nå målet.

Home and Away är en installation som består av två filmer, vilka utspelar sig i de symbolladdade vattenmassorna mellan Europas och Afrikas kuster, Gibraltarsund. Där vi tidigare sett överfulla båtar med flyende människor flyter nu en kvinna, med den spanska kustlinjen i horisonten. Den andra filmen visar en rörelse bort från Marockos stränder. Kvinnans flytande vakuumliknande läge mellan landmassorna i norr och syd förmedlar en känsla av utsatthet och ensamhet. Hennes röda kjol svävar som en blomma runt hennes ben i det oroliga vattnet. En röst upprepar de engelska verben 'love', 'fear', 'leave' vilket ytterligare förstärker känslan av hemlöshet och utanförskap. Home and Away är varken eller, det är ett stillestånd och en betraktelse över placeringen mittemellan.

Vapour visar ett nattligt landskap med grytor över öppna eldar, placerade likt en spelplan med människor som rör sig tillsynes planlöst mellan pannorna. Bilden för tankarna till stora massutfodringar av flyktingar i krigs- eller katastrofdrabbade områden. Intensiteten ökar och grytorna hotar att explodera av trycket. Peripetin inträffar då locken lyfts av och ångan sprider sig över landskapet. Tillbaka är lugnet och siluetterna fortsätter att vandra.

Berni Searle frammanar en stilla och poetisk bild över ett annalkande hot.

Det är en sober och vacker utställning, som är angelägen även för en svensk publik. Med dörren till Sydafrikas förflutna öppen och blicken i nutiden, fångar konstnären det allmängiltiga i något så personligt som identitet och tillhörighet.