I början av januari 2002 sökte Mona Fosselia vård för andningsbesvär på vårdcentralen i Stenungsund. Diagnosen blev lunginflammation och hon fick behandling. Efter en månad sökte hon akut vård. Denna gång för feber, frossa, hosta och tryck över bröstet. Läkaren bedömde att hon hade bronkit. Hon skickades hem med vanligt penicillin, Kåvepenin, och med en snabbsänka på 160. Dagen därpå hade hennes tillstånd försämrats allvarligt och hon blev inlagd på intensivvårdsavdelning på Kungälvs sjukhus. Läkarna på plats bedömde att det var lungpropp och gav blodförtunnande medicin. Tre dagar senare var hon död. Obduktionen visade att huvudsjukdomen var blodförgiftning och dödorsaken var utbredd hjärnblödning.

Lars Hamberger, professor i kvinnosjukdomar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, säger att en snabbsänka på 160 tyder på att patienten har en allvarlig bakterieinfektion. Den bör normalt vara mellan tio och femton.

- En sådan hög sänka betyder att man är rejält dålig. Det kan handla om allvarliga akuta sjukdomstillstånd så som hjärnhinneflammation, svår lunginflammation eller hjärtmuskelinflammation. Kåvepenin ges för att behandla enkla infektioner. Det ges till exempel till barn som har öroninflammation. Om en patient har en snabbsänka på 160 bör den kompletteras med en klassisk sänkningsreaktion, menar professor Lars Hamberger.

När Mona lades in på Kungälvs sjukhus, dagen efter behandlingen med Kåvepenin, hade snabbsänkan stigit till 271. Dagen därpå hamnade hon i koma och blev lagd i respirator. Läkarna misstänkte lungpropp och satte in blodförtunnande medel. Senare på kvällen blev hon sämre. I läkarens anteckningar går det att läsa: “Under kvällen drabbades patienten så av en hjärnblödning som kan ha betingats av den propplösande behandlingen i kombination med en bakteriell blodförgiftning som inte kunnat hävas trots intensiv antibiotikabehandling.'

Den tolfte februari, kvart i tio på morgonen förklarades Mona Fosselia hjärndöd och en timme senare var familjen samlad. Beslutet om att respiratorn skulle kopplas bort fattades.

- Mona skulle aldrig vilja leva som ett kolli, det visste vi alla. På bara några dagar dog min syster, det känns som om halva jag är borta, säger tvillingsystern Eva Allen-Frizell.

Obduktionen visade att den direkta dödsorsaken var en utbredd hjärnblödning. Och att huvudsjukdomen var blodförgiftning och inte lungpropp.

Eva Allen-Frizell anmälde då läkarna till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. De fann att läkarens behandling av bronkit med Kåvepenin inte kan kritiseras. Av protokollet framgår också att Monas sjukdomstillstånd med all sannolikhet började med en lunginflammation som spred sig till blodet och orsakade blodförgiftning. Vidare går det att läsa i ansvarsnämndens beslut att Monas tillstånd försämrades trots den intensiva behandlingen med antibiotika och att hon visade tydliga tecken på lungpropp. 'Det finns därför inte skäl att kritisera läkarnas beslut om propplösande behandling. Det var inte möjligt att förutse att den propplösande behandlingen skulle öka blödningsbenägenheten till en riskabel nivå.'

Andreas Killander, medicinsk sakkunnig vid ansvarsnämnden, var med i utredningen.

- Vi fann inget bevis på att läkarna har gjort fel. Den läkare som bedömde Mona Fosselias tillstånd tre dagar innan hon dog hade behandlat henne rätt. En snabbsänka på 160 är inte ovanligt och det kan tyda på bakterieinfektion. Att skicka hem henne med Kåvepenin var en korrekt bedömning utifrån det allmänna tillståndet av patienten. Jag tror att de flesta läkare hade gjort detsamma om hennes allmänna tillstånd var opåverkat som det beskrivs.

Eva Allen-Frizell anser att utredningen var bristfällig på flera punkter. Hon reagerar på att Mona Fosselia inte fick en uppföljning av sin lunginflammation. I obduktionen fann man att blodförgiftning var huvudsjukdomen som förmodligen hade orsakats av lunginflammation. Eva Allen-Frizell kritiserar också nämndens utredning angående diagnoserna som hon påpekar var felaktiga i två omgångar. Den ena att tvillingsystern skulle ha haft bronkit och den andra för lungpropp.

- Min tvillingsyster fick inte en adekvat behandling. Jag har aldrig hört att man kan dö av bronkit. Det var antagligen lunginflammationen som inte hade läkt ordentligt. Hon borde ha lagts in på sjukhuset med en gång eftersom hon hade en förhöjd snabbsänka. Det finns en skillnad mellan en vanlig sänka och en snabbsänka men värdet var alldeles för högt för att hon skulle ha skickats hem med Kåvepenin.

Eva Allen-Frizell överklagade beslutet hela vägen upp till regeringsrätten men överallt fick hon samma svar. Fallet kommer inte att omprövas.

Tre år har gått sedan Mona Fosselia dog. Eva Allen-Frizell vill fortfarande att ansvar utkrävs.

- Jag arbetar som läkarsekreterare och kan processen men jag ångrar att jag inte anlitade en advokat från första början. Jag vill få ett erkännande att fel har begåtts, om att läkarna gissade sig fram till vilken sjukdom det var. Ingen annan ska behöva råka ut för samma behandling som min tvillingsyster fick.