Kritikerna har alltid haft ett gott öga till Lotta Lotass och de litterära priserna har regnat ned över henne. Urpremiären för Samlarna närmar sig med stormsteg och Lotta Lotass verkar trivas med att vidga sitt författande och att vara del i ett kollektivt arbete, som teaterscenen innebär.

- Det känns spännande! Det har varit fantastiskt att få vara med och se hur ens ord får konkret form på en scen.

Samlarna är en verklighetsbaserad berättelse om de båda bröderna Collyers gradvisa resa mot sönderfallet och beskrivs som ett tätt psykologiskt drama om isolering och utanförskap. Den utspelar sig i 1930-talets New York och handlar om de båda brödernas udda livsöde. De flyttar med sina föräldrar in i ett vackert hus med röd sandstensfasad på femte avenyn och 128:e gatan i Harlem. När polisen anländer till samma adress 38 år senare möts de av ett totalt förfall. Bröderna har under alla år levt i total avskildhet och isolering, endast på natten smyger de ut för att samla in saker de tar med sig tillbaka till huset.

- Jag fascinerades av brödernas livsöde. Att de valde att inte bara isolera sig, utan bygga in sig i en närmast oöverskådlig samling av saker. Varför de kände sig tvungna att täta alla springor mot omvärlden, vad i det som betydde trygghet.

Pjäsens tematik ligger Lotta Lotass ganska nära. Hon är en förhållandevis tillbakadragen och skygg person och ger inte många intervjuer, den här är gjord via e-post.

- Jag lever ett jämförelsevis ensamt liv. Jag är socialt handikappad och ensamheten är det enda sättet för mig att fungera.

I dagarna kommer Lotass roman skymning: gryning ut. Det är den avslutande delen i en trilogi som även innefattar Kallkällan och Band II. Från Gabbro till Löväng.

- När jag skrev Kallkällan fanns inga tankar på någon trilogi. Så den har liksom vuxit fram vartefter. Kärnpunkten är mina släktingar som utvandrade till Amerika och de som blev kvar hemma. Alla hade de drömmar. Få blev uppfyllda. Trilogin kanske handlar om drömmar, jag vet inte.

När Lotass skriver prosa undviker hon oftast dialog eftersom hon tycker det är det svåraste att skriva. När hon nu skriver dramatik har hon fått brottas med det hon tycker är svårast.

- Pjäsen är ju en enda lång dialog mellan bröderna och därför har jag fått jobba väldigt mycket med att få orden att förhoppningsvis ligga rätt i munnen. Annars har arbetsordningen varit densamma med inläsning av det historiska materialet och skönlitterär påbyggnad utifrån det.

Lotta Lottas kommer ursprungligen från den lilla byn Borsheden i Västerdalarna, men är numera bosatt här i Göteborg. När man läser hennes böcker som ofta äger rum i naturens närhet kan man tro att hennes egen uppväxt ligger till grund för hennes iakttagelser.

- Det är svårt att säga. Kanske hade jag inte varit så fäst vid snön om jag inte kommit från de snörika vintrarna i granskogsbälet, medger hon.

Helt klart är att hon fått mersmak för att skriva dramatik.

- Ja, absolut. Olof Lindqvist och jag har pratat om ett nytt samarbete. Och jag hoppas att det blir av.