På scen: Matti Alkberg BD

Jag gillar verkligen Mattias Alkberg BD. Gruppens båda album 'Tunaskolan' och 'Jag skall bli en bättre vän' tillhör de skivor med svenska artister jag lyssnat mest på de senaste åren. Mattis ofta briljanta texter och utsökta val av coverlåtar är i en klass för sig. Det är kanske därför jag inte riktigt kan ta till mig MABD: s konsert på Pustervik. Halva grejen med skivorna är nämligen Mattis texter vilka i princip alltid skapar någon form av eftertanke. Jag vet inte om MABD: s liveframträdanden är någon fördröjd trettioårskris där poeten, kulturpersonligheten och fembarnspappan Matti Alkberg vill svinga sig tillbaks till en punkscen i början av åttiotalet. Det är i alla fall så det låter, punk. Missförstå mig inte, jag gillar verkligen punk men i MABD: s fall så fattar jag inte varför de envisas med att aldrig låta Mattis röst ta den väsentliga plats den förtjänar. Visst, soundet funkar ju grymt när bandet spelar punkcovers á la Liket lever. Men när Mattis röst i grymma låtar som 'Fyllskalle' 'Ta helg' och 'Politix' försvinner i slamret känns det bara onödigt. Det är egentligen bara när Matti plockar fram sin akustiska gitarr och drar ner på tempot i låten 'Ragnar' jag kan uppskatta konserten till fullo. Men det är knappast något diehard-fansen brys sig om och definitivt inget tvärtemotsägaren Mattias Alkberg kommer att ägna en tanke åt.