Gillian Welch har sagt att det countrymusiken till sist vilar på är sångaren och sången. Det är något som Welch tagit fasta på; nedskalade och enkla låtstrukturer i kombination med hennes sorgliga och uttrycksfulla röst. Mer behövs liksom inte.

Rosie Thomas tar andra vägar. På hennes nya album If Songs Could Be Held tänks det i större banor; produktionen och förpackningen är minst lika viktig som låtarna. Någon gång emellanåt funkar Thomas koncept men oftare halkar hon in på svulstiga ballader som skulle ha varit klockrena till en film som Titanic. Jag vet inget om Rosie Thomas ambitioner med den här plattan men så här blir ofta resultatet när man gör musik utan vassa kanter, utan djup och utan någon som helst tanke på att göra svår musik.

Let it Be Me är en duett med Ed Harcourt som det gnistrar en aning om. Death Came and Got Me är vacker; här tonas det svulstiga och arrangerade ned och Thomas förlitar sig just på sången.