Tänk dig in i följande: under en följd av dagar kommer du att tvångsmatas med 13,5 kilo spagetti per dag. Tre gånger dagligen kommer någon att hålla fast dig för att pressa ned dessa matmassor genom din strupe. Du kan inte undkomma. Om det vill sig riktigt illa kommer du under något av de tillfällen som du tvångsmatas att kvävas till döds genom att maten felaktigt pressas ned i din luftstrupe, det är inte ovanligt. Kanske kommer även något av dina inre organ att sprängas sönder av överbelastning. Om inte, så kommer du att få uthärda tvångsmatningen tills din lever efter cirka en månad har svällt upp till tio gånger sin normala storlek. Då dödas du och din lever tas ut för att säljas på restaurang.

Ingen människa behandlas förstås på det sättet, men däremot de ankor och gäss som föds upp för att ank- och gåslever (foie gras) ska kunna produceras. Enligt författaren Jeffrey Moussaieff Masson (och Charles Darwin) är det sannolikt så att ankornas och gässens sätt att uppleva känslor och sinnesstämningar inte skiljer sig nämnvärt från människors.

Metoden för att producera foie gras är så grym att en lång rad länder (däribland Sverige) har förbjudit tvångsmatning för att framställa detta livsmedel. Foie gras är dessutom ett livsmedel av lyxkaraktär, ett tillval för en liten men köpstark grupp av människor. Det svenska produktionsförbudet till trots är foie gras vanligt förekommande på svenska restauranger. Utifrån gällande lagstiftning finns inte heller något hinder för restaurangerna att servera de produkter som de själva väljer att saluföra.

Enligt jordbruksdepartementet är det mycket svårt för något land att motsätta sig fri handel med varor. Samtidigt betraktas produktionen av foie gras inom EU som ett 'regionalt arv' vilket, enligt departementet, måste respekteras av samtliga länder inom unionen. Summan av detta blir, att så länge man från svenskt håll nöjer sig med ett nationellt produktionsförbud kan vi fritt importera och sälja foie gras i Sverige, bara vi ser till att den produceras i annat land.

Den svenska jordbruksministern, Ann-Christin Nykvist, har sagt sig vara emot det djurplågeri som produktionen av foie gras innebär. Hennes vilja att verka för en förbättring för djuren sträcker sig dock inte längre än till att hon avser att agera för ett generellt produktionsförbud inom EU 'när tillfälle ges'. Någon avsikt att agera för ett svenskt försäljningsförbud har hon inte.

Om något konkret ska kunna göras i frågan, så duger inte detta förhållningssätt. Under en tioårsperiod (1990-2000) har enbart den franska exporten av foie gras dubblerats, samtidigt som det generellt ofta hävdas att det är den ungerska exporten som verkligen är i tilltagande. Trots protester och nationella produktionsförbud förbättras inte djurens situation, den förvärras!

Med undantag av moderaterna och centerpartiet har samtliga svenska riksdagspartier sagt sig vara emot att djur tvångsmatas. Mot den bakgrunden vore det därför logiskt att också den svenska jordbruksministern visar sig vara beredd att på allvar agera i frågan, antingen genom att utmana EU och verka för att ett svenskt försäljningsförbud av foie gras kan införas (analogt med det beslut som nyligen tagits i Kalifornien), eller att hon preciserar hur vägen till ett EU-gemensamt produktionsförbud ser ut. Här ska framhållas att Nykvist sannolikt kommer att få stöd i frågan från Danmark, Finland, Holland, Italien, Luxemburg, Polen, Slovenien, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland samt Österrike, som samtliga har nationella produktionsförbud. Faktum är att det inom EU endast är Frankrike, Ungern, Slovakien och Belgien som upprätthåller produktion. Framgång i frågan torde alltså vara möjlig!

Vi förväntar oss att Ann-Christin Nykvist visar att hon tar djurens utsatta situation på allvar, och med tydlighet visar att hon avser att agera för djurens bästa i denna fråga. Problemet med foie gras är inte marginellt. Antalet djur som tvångsmatades under ett år (1998) var, enbart i Frankrike, cirka 25 miljoner. Vetskap om djurens lidande i och med produktionen av foie gras har funnits under många år. Det är nu dags att omsätta denna kunskap i praktiskt handlande!

Alexander Chamberland, språkrör Grön Ungdom

Nima Daryamadj, frilansskribent och krönikör

Lisa Gålmark, skribent och författare

Jan-Emanuel Johansson, riksdagsledamot (s)

Stefan Lögdqvist, kock Sundsvalls Stadshus

Herman Ottosson, restaurangägare

Helena Pedersen, doktorand i pedagogik vid Göteborgs universitet

Mikael Pedersen, grundare av Föreningen praktisk djuretik

Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Föreningen praktisk djuretik

Sven-Erik Sjöstrand, riksdagsledamot (v)