Närmiljön viktig för barns utveckling
Det saknas insikt om närmiljöns betydelse för barns utveckling. Det konstaterar Mia Heurlin Norinder i sin studie om barns tillgång till närmiljön. Hon hoppas med sin studie på en förändring i samhället.
- Jag vill slå ett slag för barnen. För att barn ska kunna lära sig livet på ett bra sätt är det mycket viktigt med en bra närmiljö, säger Mia Heurlin Norinder.
Barn påverkas mycket av den miljö den växer upp i. För att barn ska kunna få en så bra social utveckling som möjligt är det viktigt att samhället satsar på en bra närmiljö. Det behövs bland annat för barnens hälsa men även för att de på ett så bra sätt som möjligt ska kunna lära sig att behärska nya okända situationer och miljöer.
Fredagen den 13 maj disputerade Mia Heurlin Norinder på sin studie Platser för lek, upplevelser och möten - Om barns rörelsefrihet i fyra bostadsområden i Konradsbergsaulan på Lärarhögskolan i Stockholm.
- Bakgrunden är en liknande studie som gjordes i England på 1990-talet om bland annat barns minskade rörelsefrihet på grund av trafiken. Jag började arbeta med detta projekt 1994. Parallellt gjorde man då även studier i till exempel Tyskland och Finland, för att se hur det var i andra länder, berättar Mia Heurlin Norinder.
I sin studie konstaterar hon att det saknas insikt om närmiljön i våra samhällen. Studien är gjord inom fyra bostadsområden och tar upp barnens tillgång och rätt till sin närmiljö. Den handlar om relationen mellan vuxensamhälle och barnsamhälle. Bland annat finns en intressekonflikt i att trafiken ständigt konkurrerar med barnen om deras miljö. Och detta på både barnens och miljöns bekostnad.
Studien slår fast att en bra närmiljö för barn inrymmer platser som är tillgängliga för barnen i deras vardag och som har vissa kvaliteter som skapar förutsättningar för
meningsfulla aktiviteter och spontana möten. Studien bygger på
ingående miljöobservationer, intervjuer och enkäter med barn i områd-ena. I intervjuerna beskriver barn i åldrarna sju till fjorton år om vilka möten som sker, vad de gör, hur de använder sig av olika platser och vad de tycker om med sitt bostadsområde. Enkäterna besvarades av barn i årskurs två och fem.
- Studien genomfördes i två
bostadsområden i Stockholms kommun och två i Huddinge. Jag kunde se stora skillnader mellan de olika bostadsområdena Mina analyser grundades mycket på vad barnen visade mig. Eventuella brister i barnens närmiljö tolkade jag till exempel utifrån om barnen inte hade något att visa eller berätta för mig eller ej, säger Mia Heurlin Norinder.
Hon har tidigare arbetat med barn, bland annat som fritidspedagog och är numera högskoleadjunkt vid institutionen för samhälle, kultur och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Hon ingår även i den kulturvetenskapliga forskningsgruppen på Lärarhögskolan.
- Just nu är det ganska öppet för mig hur arbetet kommer att följas upp, men längre fram kanske det vore en god idé att kontakta något stort arkitekt- eller planeringskontor. Kanske skulle jag kunna bidra med denna kunskap som pedagog och på så sätt föra arbetet vidare, säger Mia Heurlin Norinder.
