• Per-Anders Ericsson i en av sina fyra roller
Göteborgs Fria

Pugilist slår åt alla håll

'Du kanske undrar vad du gör här?', skriver Per-Anders Ericson på white-board tavlan i inledningen av pjäsen I själ och hjärta II. Det är en relevant fråga, pjäsen rör sig i rum man sällan satt sin fot i. Ericson är ensam skådespelare på scen, men rollfigurerna är betydligt fler. Han spelar en 14-årig flicka som blivit våldtagen, den GHB-missbrukande våldtäktsmannen, våldtäktsmannens psykolog samt en misslyckad skobombare som är internerad på Guantanamo.

Teater

I själ och hjärta II

Teater: Konstepidemin, blå huset

Regi: Martin Theorin

Pjäsen är 'framlekt' tillsammans med regissören Martin Theorin och de beskriver den som en slags modern vuxenvariant av Vilse i pannkakan. Theorin menar att den är en starkt antikapitalistisk pjäs.

- Alla tidigare samhällssystem har kulminerat och sen fallit sönder i och med att frossandet har börjat. Och där är vi nu i det kapitalistiska systemet. Det fanns en tanke med att ha premiär på 1 maj, säger han.

Ericson har en otrolig karisma när han står på scen och han spelar nästan på publiken ibland. Det ger en häftig känsla av kontakt. Helt plötsligt övergår seriemonologerna i musik och han klinkar fram cabaretartade slagdängor som doftar Tom Waits.

Själva handlingen är ibland lite svår att hänga med i, eftersom Ericson växlar mellan olika roller. Men den övergripande känslan är att I själ och hjärta II är en pjäs som går över gränsen och slår ganska blint åt alla håll. Särskilt tydligt är det hos våldtäktsmannen, som har 'alla bokstavskombinationer du kan tänka dig'. Han skriker könsord, svär och tar sig i skrevet, visande sina stålmannenkalsonger.

Men även de andra rollfigurerna utmanar den politiska korrektheten, psykologen kallas judejäveln av sina patienter och han hånar den misslyckade skobombaren ganska svårt. Man går från pjäsen med en känsla av att ha rest ner i det mänskliga mörkrets hjärta. Teater Pugilist skildrar den totala ilskan parat med en katastrofal hjälplöshet.

Tyvärr blir i vissa lägen pjäsen bara svart och arg och handlingen blir ogreppbar. Men det är inget som påverkar det allmänna intrycket av en stark pjäs.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fattigare utan bibliotek

Hela mitt liv, nästan, har jag bott alldeles nära ett bibliotek. En händelse som liknar en tanke, brukar man väl säga. Jag tror i och för sig att jag skulle ha tillbringat ungefär lika mycket tid där ändå, men visst har närheten hjälpt till. Bibblan har alltid varit ett slags home away from home.

Fria Tidningen

Kulturkrönikan: Skeva bilder av förorten

Nu bränner de bilar i förorten och plötsligt är segregationen tillbaka på dagordningen. Mer sällan pratar man om integration. Det är så mycket enklare med segregation, lättare att peka på och sen gå vidare. Och det finns rätt mycket att peka på i Göteborg. Sociologen Ove Sernhede säger i GP att ungdomar i förorten i stor utsträckning inte ser sig som göteborgare, utan som boende i sin respektive förort. Frågan är ju också om de ses som göteborgare, om förorten i nordost är en del av goa glada Go:teborg.

Göteborgs Fria

Scenkonst inom bokpärmar

Poetry slam är en genre som långsamt växer i Sverige. För att visa på den variationsrikedom som ryms bakom begreppet ger nu Ord på scen ut en samlingsvolym där ett sextiotal poeter visar prov på sin scenlyrik.

Göteborgs Fria

Passionerad falsksång

Ärevördiga skivbolaget Love Records har till slut bestämt sig för att ge ut M.A. Numminens svenska 70-tals plattor på cd.

Göteborgs Fria

© 2026 Fria.Nu