Den 23 september 2001 hämtades Dawit Isaak framför ögonen på sina barn i sitt hem i Eritreas huvudstad Asmara. Sedan dess har de inte setts. Isaak hålls fängslad, utan formell brottsrubricering eller rättegång i sikte och med besöksförbud för att ha uttryckt sina åsikter. Hans familj som nu är bosatt i Göteborg har ingen aning om han överhuvudtaget är vid liv. I april 2002 togs han in på sjukhus för vård av tortyrskador, enligt den New York-baserade Kommittén till skydd för journalister, CPJ, och sommaren 2004 försäkrade Eritreas ambassadör i Stockholm, Araya Desta, att Dawit mådde bra. Samme ambassadör som för två veckor sedan besökte Göteborg, vägrade möta pressen och smög in på ett slutet möte bakvägen, och som inte går att nå för en intervju. I tisdags blev representanter för stödföreningen Free Dawit handgripligen utslängda från ambassaden när de försökte överlämna ett protestbrev.

I ett brev till Journalistförbundet och Reportrar utan gränser i november 2004 skriver den eritreanska ambassaden att 'det inte sitter någon svensk i fängelse, då Dawit Isaak i och med sitt dubbla medborgarskap anses som först och främst eritrean' De förklarar vidare hur Isaak och hans kollegor anses som ett hot mot rikets säkerhet, att svenskar blir missledda av några få felinformerade journalister och att organisationerna i högre utsträckning borde lära sig att värdera riktig och god journalistisk etik.

Många menar dock att det inte handlar om journalistisk etik, utan att det handlar om brott mot de mänskliga rättigheterna och brott mot yttrandefriheten. Brott den eritreanska staten inte vill kännas vid trots upprepade uppmaningar och aktioner från internationellt verksamma organisationer som Amnesty International. Samma organisation som Eritreas president Isaias Afeworki i ett tal beskrev som 'besvärlig organisation som ska sluta lägga sig i allt'. Något Sverige för övrigt har fått kritik från hemmaplan att visa alldeles för lite initativ till.

Men Bengt Sparre säger sig ha träffat och etablerat en vänskaplig relation med ambassadör Araya Desta. Detta är en linje han ämnar basera sitt ambassadörskap på.

- Jag har arbetat i bland annat Libyen och Sudan innan och jag vet att en konfrontatorisk inställning inte fungerar. Man måste sälja sin personlighet, menar han.

- Man måste bygga upp en ömsesidig respekt och göra Dawit Isaak till en gemensam angelägenhet, förklarar han vidare.

Vad Sverige ska ta till om den planerade vänskapen inte faller det repressiva eritreanska styret i smaken kan inte Sparre svara på i dagsläget. Som ambassadör befinner han sig på relativt låg inflytandenivå, och vilka ytterligare åtgärder som ska tas menar han måste bestämmas efter det att han varit där nere och sonderat terrängen. Innan Sparres tillträde har de diplomatiska försöken fallit platt. Sparres

föregångare Folke Löfgren lyckades aldrig ens ta upp ämnet Dawit Isaak med president Afeworki eller någon av hans närmaste.

- Jag är övertygad om att vi ska få honom fri, säger Bengt Sparre.

Och alla i stadsbibliotekets hörsal på pressfrihetens dag vill tro honom, frågan är bara hur lång tid det kommer ta. Enligt en rapport från Reportrar utan gränser sitter 107 journalister fängslade i världen. Den som har suttit längst har suttit i 32 år.

- Vi överväger att skicka dit en representant eftersom vi misslyckats med att komma i kontakt med Eritreas utrikesminister på FN-mötet i New York, sa utrikesminister Laila Freivalds till Dagens nyheter nyligen.

- Överväga räcker inte. Genom att skicka en representant från regeringen kan vi markera hur högt vi prioriterar Dawit Isaak, menar Cecilia Wigström som är språkrör för den tvärpolitiska grupp i riksdagen som arbetar för Isaaks sak och som har representanter från samtliga partier.

- I samband med att vi nu får en ny ambassadör i Bengt Sparre har vi världens chans, menar hon och förklarar att han nu har möjligheten att ta upp Dawit Isaak med presidenten när de så kallade kreditivbreven brukligt ska lämnas över i samband med att Sverige får en ny representant till Eritrea.

- Jag tror att en anledning till att Sverige har visat prov på så lite initiativ för Dawit Isaak, är att det har varit så lite tal om det i media. Hur motiverar vi som demokrati alla initiativ som togs för Mehdi Ghezali, medan Isaak inte får en bråkdel av den uppmärksamheten, undrar Wigström.

En undersökning gjord av journalisten Katrin Kasström visar på de avgörande skillnaderna mellan fallen. Hon har tittat på hur många gånger Ghezali respektive Isaak förekom i de fem största svenska dagstidningarna ett år från det att deras fall först blev känt. Om Mehdi Ghezali skrevs 257 artiklar. Om Dawit Isaak skrevs 15.

Regeringar påverkas av opinionen som i sin tur styrs av media. Medier styrs i hög grad av varandra och är designade för enkla nyheter i tidspressade ramar. I detta fallet fick yttrandefrihet i ett litet land långt borta lämna plats för en uppvisning i hur lilla Sverige stod upp mot USA. Nu är det upp till bland andra Bengt Sparre att visa hur Sverige ska stå upp mot Eritrea.