Som ett värn mot storföretagens till synes omättliga hunger efter allt större vinster och större marknadsandelar står lagstiftning om arbetsskydd och mänskliga rättigheter. I ett påstått demokratiskt samhälle borde det vara självklart att folkvalda representanter försvarar dessa säkerhetsmekanismer för sina medborgares säkerhet.

Frågan är dock vad som händer om de folkvalda gör gemensam sak med storföretagen.

Om detta, och mer, handlar Storföretagens svarta bok. Det är skrämmande läsning, även om allting inte är nyheter. Boken består av två delar, där den ena består av reportage och den andra av företagsporträtt.

I reportagedelen gör författarna upp med västvärldens dubbelmoral. Statsöverhuvuden och parlament kritiserar diktaturer offentligt samtidigt som de beviljar stora skattelättnader för de företag från väst som med ekonomiskt stöd möjliggör dessa staters existens.

Klaus Werner och Hans Weiss vill visa att i-länders hyckleri är lika illa som bristen på demokrati i u-länder. Brist på demokrati och kränkningar av mänskliga rättigheter är ett resultat av ett dunkelt ekonomiskt samarbete mellan nord och syd, inte ett isolerat problem i tredje världen.

När man läser företagsporträtten blir informationen nästintill överväldigande. Fackföreningar betraktas som obekväma bromsklossar. Barn i Ecuador tvingas skörda bananer medan flygplan besprutar fälten med kemikalier. Nike spenderar en miljard dollar per år på reklam medan en kinesisk sömmerska tjänar 17 cent i timmen på att sy företagets produkter.

Storföretagens svarta bok är ingen väckarklocka, men en välkommen påminnelse om att den otyglade kapitalismens offer räknas i tusental, varje dag. En annan värld är inte bara möjlig. Den är nödvändig.