- Jag är övertygad om att vi kommer att hitta annorlunda men inte nödvändigtvis sämre lösningar för barnen, säger Karl Johansskolans rektor Dennis Reinhold.

Men föräldrarna till de berörda barnen är allt annat än övertygade.

- Detta är inget annat än katastrof, menar Helén Lysell som har en son i en av Karl Johansskolan su-grupper.

- Ingenting är ju bestämt tillsammans med oss, vilket är konstigt för om det är någon som har erfarenhet av dessa barns behov så är det väl rimligtvis vi, säger Birgitta Ljungholm, som även hon har en son i su-grupp på Karl Johansskolan.

Su-grupper är grupper där barn med diagnoser som damp, adhd, dyslexi samt autistiska drag eller neurologiska funktionshinder har skolans teoretiska ämnen för sig med en speciallärare som är ansvarig och sköter löpande kontakt med föräldrarna. Praktiska ämnen har barnen tillsammans med sin övriga klass. Och föräldrarna får medhåll i sin oro. Även speciallärare som berörs av den nya förändringen har starka reservationer mot nedläggningen.

- Vi är uppriktigt oroliga för barnens framtid om deras trygghet i skolan försvinner, menar Lena Westerberg, som är speciallärare i Karl Johansskolans su-grupp för högstadiet.

- Våra barn ligger ju redan konstant efter på grund av sina funktionshinder och måste kämpa jämt, säger Lysell.

- Nu sätter skolan dessutom definitivt stopp för att de någonsin ska ha en chans att klara sin skolgång med godkända betyg, menar hon.

I stadsdelsnämnden Majornas verksamhetsplan för skolan 2005 står det att 'Unga människor har behov av en bra kunskapsgrund. Antalet elever med godkända betyg i svenska, matematik och engelska ska öka.' Och i skolans läroplan står det att 'skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen i utbildningen'

I Majorna berörs mellan 25-30 barn av nedläggningarna av skolornas su-grupper. Flera av dessa barn har flertalet gånger tvingats byta både klasser och skolor innan de tack vare su-grupperna fått upp sina betyg till en godkänd nivå. Kerstin Lundberg är rektor på Sannaskolan och nu tillförordnad verksamhetschef på Fritid och kultur i stadsdelsnämnden Majorna. Innan beslutet ska fattas i Stadsdelsnämnden Majornas lokala samverkansgrupp 11 maj lovar hon att de ska kalla till ett möte med samtliga inblandade föräldrar.

Både Kerstin Lundberg och Dennis Reinhold menar att det inte finns något som säger att su-grupper är den optimala lösningen.

- Det råder faktiskt olika åsikter om hur effektiva grupperna egentligen är, säger Lundberg.

- Jag har för första gången hopp om att min son ska klara sig igenom högstadiet med godkända betyg, säger Birgitta Ljungholm vars son är dyslektiker.

- Och jag tänker inte låta dessa nedskärningar hindra honom, menar hon.

Men Dennis Reinhold vill inte kalla det nedskärningar.

- Det handlar om ekonomiska anpassningar efter elevantal, menar han.

Kerstin Lundberg vill inte heller kalla det nedskärningar, utan en förändring av su-grupperna, och att detta är ett led i den politiska viljeriktning som ska genomsyra flera delar av förvaltningen för att inkludera barn med särskilda behov.

- Men det överordnade målet är att hålla oss inom de ekonomiska ramar vi blivit givna, och använda dessa medel på bästa sätt, säger hon.

- Varför sparar de inte i byråkratin? De måste sluta spara närmast barnen, säger Monica Elmquist som är speciallärare för Karl Johansskolans su-grupp för mellanstadiet.

- Jag förstår inte hur man kan behandla barn i ett välfärdssamhälle så här, menar Westerberg.

Både Reinhold och Lundberg beskriver vidare en ny inkluderingstanke bakom förslaget. Denna nya inkluderingstanke är formulerad så att läraren ska få assistans och handledning när det blir nödvändigt. Men den kräver också att barn som har extra behov säger till när det blir för svårt och att de då ber om att få ytterligare hjälp.

- Inkluderingstanken är på intet sätt ny för oss. Förut var termen integrering, och ända sedan starten 1985 har det inneburit att eleverna ska ingå i klassgemenskapen. Vi praktiserar redan inkludering, menar speciallärarna Elmquist och Westerberg, och fortsätter:

- Det handlar om att det är ett ord som passar in i dessa tider av så kallad ekonomisk anpassning, men en kortsiktig besparing nu kan bli en långt mer dyrbar kostnad längre fram.

Det är heller inte självklart för alla barn med funktionshinder eller olika typer av inlärnings- eller koncentrationsproblem att göra en så stor affär av att man inte förstår eller hänger med i undervisningen resonerar Helén Lysell och Birgitta Ljungholm.

- Min tystlåtna son skrev en lapp till sin förra fröken när han gick i en vanlig klass. 'Ska jag behöva vänta till jag får pension' stod det, berättar Ljungholm.

- Det finns inget nytt i dessa tankar och det finns inte en chans att en lärare i en vanlig klass hinner ge dessa barn det de behöver. Det handlar om snygga formuleringar, inte om verkligheten, menar hon.

Hur man än vänder och vrider på terminologin så handlar det om att spara pengar. Och det är om vägarna dit makthavare och berörda barn och föräldrar har olika åsikter.