Dennis Töllborg betraktas av många som en person med stort rättspatos och enorm envishet.

– Jag ger mig aldrig när jag kämpar för något. Jag vill att rätt ska vara rätt och att den som blivit felaktigt behandlad ska känna att folk begripit det. Annars sviker vi juridiken som det bäst kända sättet att på ett civiliserat sätt lösa mellanmänskliga konflikter.

1986 publicerades Dennis Töllborgs avhandling Personalkontroll där han bland annat redogör för det numera riksbekanta Leanderfallet, en snickare som blev avskedad från en anställning på ett marinmuseum på grund av Säpo.

– Först 1997 beviljade regeringen ett skadestånd. Laila Freivalds ville att jag och Torsten Leander skulle komma och hämta skadeståndet så att de kunde göra något slags jippo av det hela. Det tackade vi nej till. Jag har fått höra att hon refererat till mig som "den där djäveln" efter denna händelse.

Efter att Torsten Leander fått upprättelse tillsattes Säkerhetstjänstkommissionen med det uttalade syftet att främst granska Säpos registrering av svenska medborgare.

Hur många fler Leanderfall kan det finnas?

– Det finns otroligt många. Jag har blivit uppringd av 90-åringar som fått sina liv förstörda på grund av registerkontrollen på 1950-talet och det finns hur många fall som helst att ta fram.

Han är starkt kritisk mot Säkerhetstjänstkommissionen.

– Det finns inte någon som tar den på allvar. De som ingick i den saknade i allt väsentligt grundläggande kompetens på området. Det var tydligt att det var en ren "cover up" man var ute efter. De hade inte ens ambitionen att se grundläggande strukturella problem, av det skälet att de var för fega eller för korkade för att förstå.

– Utomland ansågs det självklart, att även Sverige skulle få en riktig utredning. De visste ju inte hur repressivt vårt land kan fungera. Jag var den enda kända kraften med kunskap på området. Men Laila Freivalds ville definitivt inte ha någon hon inte kunde lita på. Sossarna gjorde upp med Gudrun Schyman och Schyman sålde ut allt.

Dennis Töllborg pratar engagerat och ilsket om vad han uppfattar som ett stort svek från Gudrun Schyman.

– Vi hade makten på knä. Här har jag, trots att jag definitivt inte sympatiserar med kommunismen, slagits för kommunister i alla dessa år för att de ska få upprättelse och så gör hon så här. Många äldre hotade att lämna partiet i besvikelse över att Gudrun Schyman inte ville få fram sanningen om åsiktsregistreringen.

Han säger sig vara starkt präglad av den arbetarklasslitteratur han läste som barn och framhåller Jan Fridegård och Vilhelm Moberg som de författare som kom att betyda mest för honom under uppväxten.

– Arbetarklasslitteraturen fostrade mig. Man ska slåss för de svaga. Ju äldre jag har blivit desto starkare klasshat har jag fått. Jag har alltför många gånger sett hur överheten behandlat sina medborgare illa. Arbetarklassens moral är på utdöende. Har man ställt till med något så ska man stå för det och inte gömma sig bakom en slirig lagtext som många av våra makthavare gör.

Dennis Töllborg var en av dem som kraftigast kritiserade domarna efter EU-toppmötet i Göteborg och han anser att det var fel att Håkan Jaldung friades av hovrätten.

– Jaldung skulle ha dömts. Själva domen i hovrätten är faktiskt bra, det är domslutet jag vänder mig emot. Ska man frihetsberöva någon så ska man ha stöd i lagen. Hovrätten konstaterar att det inte finns något sådant stöd. Varför frias då Jaldung? Jo, enkelt uttryck på grund av att rätten finner att han är ytterst korkad och inte förstod att han gjorde sig skyldig till ett brott. Juristen och polischefen Jaldung frias eftersom rätten bedömer att han inte visste att han begick en olaglig handling.

Domen kan komma att få en prejudicerande effekt, tror Töllborg, och tar som exempel den polisman som nyligen frikändes för misstanke om brottsprovokation.

– När du gjort övertramp tillräckligt många gånger så ändras lagens värde. Och här är det makten som överträder.

Dennis Töllborg uttrycker oro över den repressiva lagstiftning som han menar alltmer kommit att bli den socialdemokratiska regeringens signum.

– Journalister ifrågasätter inte justitieminister Thomas Bodström. Han klarar sig på sin charm och man granskar inte kritiskt hans förslag och åtgärder. Bodstöm har gått från att vara en bra advokat till en total katastrof som minister. Vi har aldrig haft enjustitieminister som infört så mycket tvångsåtgärder som Bodstöm.

Dennis Töllborg säger att han funderat på att inrätta en brottsofferfond för personer som utsatts för rättsövergrepp från samhällets sida och inte fått upprättelse.

– När domare skyller ifrån sig och säger "det är inte jag, det är lagen", då skulle en fond kunna vara till nytta. När jurister yttrar den förhatliga meningen "skilj mellan rätt och rättvisa" då skulle en fond vara till hjälp för dem som utsatts för rättsövergrepp.

Dennis Töllborg har engagerat sig mycket i den terroriststämplade irakiske flyktingen Ylmaz Murads öde.

– Jag kommer aldrig att sluta kämpa för Murad. Jag vet vem på Säpo som terroriststämplade Ylmaz Murad. Han vet att han gjorde fel men han bryr sig inte. Det är ju bara en "blatte".

Säpo gjorde ett undantag från sina rutiner 2001 och anmälde sig själva till ansvariga myndigheter. De förklarade också att de ansåg att Murad hade rätt till ersättning för att han pekats ut som terrorist i flera år utan att vara det.

– Först 2004 fick han ersättning av staten för att han fått sitt liv förstört. 60 000 kronor ansåg Justitiekanslern Göran Lambertz vara en rimlig ersättning. Lambertz är bara värd förakt för sin feghet som regeringens advokat. Murad bor nu i Kirkuk i Irak. Han föraktar det svenska rättssystem som pratar fint, men inte är berett att ta ansvar för sina misstag och elakheter. Säpos agerande gjorde så att han förlorade jobbet och han överlevde från 1998 och framåt på att panta burkar.

Töllborg är intensiv när han lägger ut texten och han vill riktigt hamra in hur fel det är när de med makt slår på de maktlösa. Om de minsta i samhället och deras maktlöshet inför dem som äger intellektuell och/eller fysisk överlägsenhet handlade hans professorsinstallation 1997. "Det gör mig lika ont som dig, men du kommer att tacka mig när du blir stor", sa han, och slog igen. Och vuxenvärlden valde att inte se.

– Min styvfar var ett as. Han har aldrig tagit sitt ansvar. Han ångrar ingenting. Men man måste ta sitt ansvar. Man måste stå för sina beslut. Folk ska inte gömma sig bakom fraser som Utlänningsnämnden "utvisar" eller "tingsrätten finner". Institutionerna finns inte. Vad som finns är domare som vägrar ta personligt ansvar. I anglo-saxiska domar skriver domarna i jag-form. De kan inte gömma sig bakom sin inrättning på samma sätt som i Sverige.

Kampen mot maktens kränkningar kommer att fortgå, säger Dennis Töllborg.

– Den kampen kan se väldigt olika ut. Jag blev i december tillfrågad om att sitta i Bris styrelse. Jag är väldigt stolt över detta. Jag ser det som samma kamp, byggd på samma moral. För precis som man aldrig får kränka ett barn så ska inte juridiken användas för att kränka de svaga i samhället.