One Louder är en ganska anonym skiva. Materialet är relativt homogent, och Venerea låter precis som refrängpunk brukar låta. Rakt, enkelt och med körer i refrängerna relativt melodiskt. Det är inte dåligt, men ofta väldigt intetsägande.

Enstaka nummer som höjer sig dock över de övriga. På den starka och nästintill melankoliska This Time Around tycker jag mig höra gitarrer som erinrar om Fireside. Även Staying Underground är bra. Tempos dras ner i refrängen och plötsligt låter Venerea en aning rockigare och mindre förutsägbara. I Throwing Bricks dras tempot upp och det låter nästan mer hardcore än punk, mindre trallvänligt men desto mer engagerande.

Sammantaget är Venerea värda att hålla ett öga på. One Louder vittnar om en ännu inte realiserad potential, men än så länge låter Venerea alltför strömlinjeformat för att utmärka sig i en genre som dessvärre tycks ha kommersialiserats på bekostnad av musiken.