I tre delar med tre kapitel vardera rör vi oss samtidigt framåt och bakåt i berättelsen. Första kapitlet är ett slags nu, där Ivan går omkring som en antihjälte a"la Camus, känner ingenting, reflekterar inte, bara registrerar. Det andra kapitlet i varje del har titeln kontrapunkt och är ett slags prosalyrisk betraktelse av tillvaron. Slutligen den tredje delen är en anamnes, återblick i det som var innan 'det' hände. Upplägget är linjärt, så när vi i första delens första kapitel är en vecka efter, är vi i tredje kapitlet en vecka innan 'det'.

Vad det är som har hänt är svårt att svara på. Helt plötsligt är alla människor borta, bara Ivan finns kvar. Ivans Papa har varit borta länge, hans Mama försvann strax innan hans vänner också gick upp i rök. Ivan bryter sig in i tomma lägenheter och registrerar det han ser.

Sex liter luft är en kompakt roman, språket är väldigt tätt och bjuder inte på mycket information. Det ger smak av 'debutroman', väldigt konstnärligt språk, särskilt i kapitlen titulerade kontrapunkt. Huvudpersonens ensamhet i världen för tankarna till existentialistisk prosa. Men anamneskapitlen är något annat, där flyter språket och berättar om förort och vänskap. Där finns vännerna Kennedy, Vlad och Hea. Tichý skriver där en lättillgänglig dialog.

Sammantaget ger det en väldigt komplex bild av romanen. Den är otroligt formsäker i varje separat del, men man kan också se ett samband mellan de språkmässigt helt disparata kapitlen. På det hela taget är Sex liter luft en intressant debut. Men samtidigt är den lite för mystisk, sluten och 'händelselös' för att vara möjlig att helt och hållet ta till sig. Det är väl å andra sidan en tanke från Andrzej Tichý, eftersom bokens form i sig på ett finkänsligt sätt berättar mer om Ivans situation än själva innehållet. Tiden går, men inget händer, som livet är ungefär.