Initiativet samlar organisationer och privatpersoner, troende och ateister, människor från höger till vänster med det gemensamt att de kräver en humanare flyktingpolitik.

Det kan vara begripligt att apatiska flyktingbarn inte får amnesti, förutsatt att det görs något för de flyktingar som väntat länge på besked och de som lever gömda. Det menar bland annat Håkan Stenow, diakon i Angered församling

Från flera håll kommer nu krav på uppehållstillstånd till alla som sökt asyl i Sverige, inte bara apatiska barn.

- Jag vill ha en omfattande

amnesti. Apatiska människor är allvarligt, men vi vill inte gruppera människor och sätta dem emot varandra, säger Aida Ghardagian från Nätverket Ingen människa är illegal.

Hon var en av nästan 60 deltagare på stormötet för Flyktingamnesti 2005 i veckan. De är kritiska till svensk asylpolitik och menar att dagens prövningssystem är illegitimt. I väntan på den nya ordning som kommer i och med att Utlänningsnämnden läggs ner vid årsskiftet, borde alla i Sverige som väntar på besked eller fortfarande befinner sig här efter avslag få amnesti. Tanken är att en sådan nollställning skapar en grund för en möjlig rättssäker asylprövning framöver.

- Vi kan ju inte alltid hålla på att ge amnesti, säger Håkan Stenow.

Just nu menar man dock att det finns en sådan möjlighet. Inför övergången borde alla automatiskt få permanent uppehållstillstånd, annars riskerar systemet att överlastas redan från början:

- När Utlänningsnämnden läggs ner kommer det att vara runt

30 000 fall som de nya domstolarna ska behandla, säger Ghardagian.

Stor tonvikt läggs också vid situationen för de flyktingar som efter avslag inte ansett sig kunna återvända. Fler än tiotusen personer beräknas leva gömda i Sverige. Utan möjlighet att återvända eller rättighet att stanna kvar hamnar man utanför de sociala skyddsnäten.

- Situationen har blivit ohållbar, säger Aida Ghardagian. De gömda blir bara fler och fler och har ingen försörjning, skola eller vård.

Runt omkring de gömda flyktingarna har ett annat samhälle vuxit fram. Organisationer, nätverk, religiösa församlingar och enskilda fyller för många den funktion som staten garanterar dem med medborgerliga rättigheter. Det är många, menar Håkan Stenow, som möter en stor mängd människor som mår dåligt. Ur det kom initiativet till Flyktingamnesti 2005.

- Vi har fått nog, säger han med eftertryck.

Krav på en allmän amnesti är inte självklar för alla. Diskussioner har rört vissa begränsningar - till exempel i tid eller till särskilda grupper som barnfamiljer. Amnestikraven har slutligen utkristalliserats i en form, det som blivit Flyktingamnesti 2005. Under detta paraply finns en spretig sammansättning människor med samma övergripande fokus: permanent uppehållstillstånd för alla gömda och väntande flyktingar. De medverkande har tagit kontakter med politiker på flera nivåer, påbörjat ett aktivt opinionsarbete och planerat asylforum och demonstrationer.

- Samtidigt är det andra som också driver det här. Det gör det mer massivt, säger Håkan Stenow.

Initiativ till nollställning i någon form finns förutom på det lokala planet även nationellt, exempelvis genom en nybildad tvärpolitisk riksdagsgrupp, och på EU-nivå i och med Spaniens beslut att ge amnesti till flera hundra tusen papperslösa.

- Det som händer i Spanien är väldigt bra för oss, säger Aida Ghardagian. Jämför antalet, här är det totalt tjugo-trettiotusen. Det är ett väldigt litet antal människor det handlar om.