För ett och ett halvt år sedan läste Felicia Alexandersson en artikel om tjejer som tröttnat på den traditionella cheerleadingen, med tjejer som hejar fram killar. I stället hade tjejerna startat en cheerleadinggrupp där tjejer hejar fram varandra.

Felicia Alexandersson kände direkt att det var något som hon också ville göra. Strax bildades Uppsala Radical cheerleaders. I dag består gruppen av tolv tjejer som tillsammans uppträder, 'cheerar', på olika tillställningar.

- Det blir mest på feministfester, säger Sofia Lundhammar, en av de fyra som cheerade på kvinnodagen i Uppsala. Egentligen är vi tolv stycken, men i dag är många på andra saker som till exempel Bangs fest.

De som däremot befann sig på Stora torget i Uppsala fick höra ramsor som:

Det här hände oss på en feministfest

När vi uppträdde och var bara bäst

Vi kommer med cheers, pompoms och politik

Och en brud som ser oss blir sig aldrig mer lik

Men glada snubbar kommer fram och rör oss efteråt

Ibland tror man nästan han har blivit kåt

När vi skrikit död åt kuken och dissat män

Så går de bara hem och är som vanligt sen

De har förståelse för att andra tycker att de är provocerande, men det är också det de vill. Gruppen har blivit anmäld av två killar som tyckte att deras ramsor var hotfulla och sexistiska. Men nu är ärendet nedlagt. Felicia Alexandersson och Sofia Lundhammar ler när de berättar om det.

Tanken med cheers är att göra något kreativt av sin ilska.

- Man vänder agg utåt i stället för inåt. I stället för att sitta hemma och vara skitsur kan man göra något av det, säger Felicia Alexandersson. Oftast är det så ramsorna får liv. Någon är med om något, och skriver ner det.

Många undrar varför de gör det här. Svaret är att de gör det för sig själva.

- Jag är egentligen jätteblyg, men när jag står där framme med mina pompoms vågar jag allt. Då kan jag göra vad jag vill. Och på så vis blir jag starkare. Det är ett sätt att få makt, fortsätter Felicia Alexandersson.

Alla som vill kan vara med och cheera, förutom killar eller antifeminister. Med killar i gruppen skulle det inte vara samma sak.

- De är som hammaren som slår ner en hela tiden, säger Sofia Lundhammar.

Att hålla på med radical cheerleading i tio år till ser de inte alls som en omöjlighet. Tvärtom. Så länge det är roligt tänker de fortsätta.