- Detta ärendet har högsta prioritet hos oss men har haft otur eftersom hela historien med Fabian Bengtsson kom i vägen, säger Per Olof Johansson som är förundersökningsledare och talesman för länskriminalens spaningsrotel i Göteborg.

Fabian Bengtsson kidnappades den 17 januari, 17 dagar efter Ida och Saras överfall.

Strax efter tolvslaget på nyårsaftonsnatten slog Ida och Sara följe med fyra unga män från spårvagnshållplatsen vid Friskväderstorget i Biskopsgården. Männen var okända för kvinnorna men sa att de skulle till den fest tjejerna letade efter. Ida och Sara kunde inte området och följde efter. Strax därefter blev båda brutalt nerslagna och rånade och Sara blev våldtagen efter det att Ida, genom att spela avsvimmad, lyckats fly för att hämta hjälp. Sedan såg de inte varandra förrän på sjukhuset dit de tagit sig var för sig. Ida och Sara och deras familjer fick ett gott intryck av polisen på brottsnatten. Ett intryck som höll i sig ända till de fick polisanmälan i sin hand.

- Det är så mycket som inte stämmer i rapporten att man undrar om de lyssnat överhuvudtaget. De har bara nämnt två av alla de saker jag blev rånad på och vare sig mina eller Saras skador stämmer med verkligheten. Till exempel skrev de inte att jag bröt tummen, säger Ida

- Om mig står det bland annat att jag hade ett två centimeter stort jack i huvudet och hade ett svullet öga. I själva verket var jacket tio centimeter och benet under ögat behövde opereras, säger Sara.

Båda ställer sig undrande till hur det kunde bli så fel. Detta fäster dock polisen mindre vikt vid just nu.

- Grundanmälan är preliminär och kompletteras efterhand, säger Per-Olof Johansson.

Men anmälan har ännu inte ändrats, trots ett fem timmar långt förhör med Ida och Sara och att det snart gått två månader sedan överfallet. Det är bara en av flera saker i detta ärende som polisen inte hunnit med.

Ida och Sara blev informerade om att de skulle åka ut tillsammans med polisen och peka ut brottsplatsen för att underlätta förundersökningen. Detta skedde aldrig.

- Finns det ett behov av att åka ut till brottsplatsen och titta så gör vi det. Vi har bra information i detta ärendet, säger Per Olof Johansson.

Idas pappa Jan har varit på brottsplatsen. Där hittade han lite olika saker som hans dotter och hennes väninna förlorade vid överfallet. Jan har även satt upp lappar med telefonnummer om någon sett eller hört något som skulle kunna underlätta för polisen. Även hyresvärdar i området har på eget initiativ gjort detsamma. En av dessa lappar genererade två dagar efter överfallet ett telefonsamtal till Jan från en kvinna som råkat ut för ett liknande överfall på nästan samma ställe av fyra unga män. Hon hade inte anmält överfallet då men ville nu hjälpa till. Kvinnan har tydliga minnen av hur männen ser ut. Per Olof Johansson vet inte om de har haft tid att kontakta henne ännu. Första gången Jan ringde in tipset slarvade en av förhörsledarna bort informationen.

- Vi arbetar i grupp, men ibland kan det ju hända att information faller mellan stolarna, säger Johansson.

Då Ida och Sara mötte de fyra förövarna kom männen precis av spårvagnen. Vid förhöret på sjukhuset ett par timmar senare uppmärksammades de tjänstgörande polisassistenterna på detta. På Göteborgs spårvagnar finns övervakningskameror. Materialet på dessa sparas automatiskt i 24 timmar, och längre om någon ber att få ut dem. Per Olof Johansson hänvisar till förundersökningssekretessen på frågan om banden begärts ut.

- På linje 5 och 6 har inget material från övervakningskamerorna begärts ut efter klockan tolv på nyårsnatten, menar Milan Buvac som är planeringsledare på Göteborgs Spårvägar.

Efter förhören som hölls med Ida och Sara den 4 januari har kontakten med polisen varit sporadisk.

- Vi har ingen aning om vad som händer, säger Ida, och båda kvinnorna och deras familjer är upprörda över den knapphändiga informationen.

- Jag kan förstå familjernas frustration, säger Per Olof Johansson, och fortsätter:

- Men vi kan inte trolla med knäna.

Under förhören med Ida och Sara var det viktigt att de kunde redogöra för vad den andre hade på sig. De fick bland annat frågan om vad den andra hade för trosor. Även de personer som befann sig på festen som tjejerna kom från på nyårsnatten, innan de träffade de fyra förövarna, har förhörts av polisen.

- Det gjorde oss ledsna att de har pratat med alla på festen och att de testade våra historier. Har de tid med det? frågar sig Ida.

- Vittnesuppgifter kan skilja sig åt och det är viktigt för oss att dokumentera alla detaljer, säger Johansson.

Många har upprörts över Ida och Saras överfall och många vill också hjälpa till på de sätt de kan. Kayza Dalgren Eklund är en av initiativtagarna till en ny ännu namnlös förening som i dagarna håller på att startas i Göteborg.

- Vi vill ge stöd till Ida, Sara och andra som hamnar i liknande situationer i framtiden. Främst vill vi skapa opinion kring våldtäkter och misshandel och trycka på polisen så dessa fall prioriteras, säger hon.

Vid det fem timmar långa förhöret med Ida och Sara den 4 januari sa en av förhörsledarna till dem att den här typen av våldsbrott är mycket ovanliga.

Under 2004 anmäldes i Västra Götalands län 350 våldtäkter och 973 misshandelsfall mot unga kvinnor där förövaren är obekant med offret. Brottsförebyggande rådet räknar med att mörkertalet är mycket stort.