'Världskulturmuseet vill vara en plats för diskussion och reflektion, där många röster kommer till tals och där också kontroversiella och konfliktfyllda ämnen tas upp en arena där människor kan känna sig hemma över gränser', står det att läsa på muséets hemsida över vad de ser som sitt uppdrag. Men exakt hur kontroversiella de skulle komma att bli anade inte muséet när de bestämde sig för att ta med den fransk/algeriska konstnären Louzla Darabis konstverk Scene d"amour i sin utställning om hiv/aids.

- Det är viktigt att förstå att vi inte är emot bilden i sig eller texten i sig, det är kombinationen, säger Muhammad Umar Farook på Chalmers Islamska Förening.

- Tavlan skapade bara fientlighet och alienation och det har ingen råd med, forsätter han.

Ahmed Al-Mofty från Islamiska informationsföreningen är en av initiativtagarna till de massiva protester som Världskulturmuséets chef Jette Sandahl fått ta emot den senaste veckan, och han håller med Muhammad Umar Farook

- Problemet är att hur du än vänder och vrider på detta så är de fyra verserna som står på tavlan de fyra verser man använder i bön. Att sammankoppla dessa med en målning på folk som har sex är kränkande för muslimer, menar han.

Det ironiska i situationen Världskulturmuséet satt sig i är att det hela faktiskt är ett misstag.

- Vi såg inte att det var någon text på tavlan när vi bestämde att vi ville ha den, och när vi upptäckte det insåg vi inte riktigt hur starka reaktioner den skulle framkalla, säger Jette Sandahl.

Sandahl menar att intentionen med tavlan var att visa på erotisk glädje i en utställning som annars är ganska tung. Och det har aldrig varit aktuellt att ha med en förklaring till varför verket finns där.

- Detta är konst och konstnärer tolkar sällan sina egna verk för den som beskådar den, menar hon.

Men protesterna har givit resultat. Från att inte ha några planer på att ta bort verket, bestämde sig Sandahl och museet i tisdags för att ändå göra just detta. Tavlan har nu ersatts med en annan av samma konstnär.

- Det största problemet med detta är att diskussionen har förskjutits från att handla om hiv/aids till att handla om religionsfrihet kontra konstnärlig frihet. Det är också en angelägen diskussion men den får någon annan driva. Vi ska belysa hiv/aids för det är vårt uppdrag, menar Sandahl.

- Dessutom har det naturligtvis aldrig vårt mål varit att kränka någon, tilägger hon.

- Vi har aldrig velat hetsa någon mot någon. Vi ville protestera på ett schysst sätt. Och att museet nu valt att faktiskt ta ner tavlan visar på lyhördhet och stort mod från deras sida, menar Ahmed Al-Mofty.