Stockholms Fria

Thore Rösnes och de två fåglarna i trädet

SFTs skribent och min nära vän Thore Rösnes gick ur tiden den 13 januari.

Han kämpade mot sin sjukdom så gott han kunde, men cancern var starkare än han. Thore var publicist nästan hela livet. Han var chefredaktör för Teknik i Norden och Gränslöst - samtidigt. Gränslöst var en musiktidskrift som han och hans fru Gudrun bekostade själva, eftersom de avskydde tanken på att ta emot statsbidrag.

SFTs skribent och min nära vän Thore Rösnes gick ur tiden den 13 januari.

Han kämpade mot sin sjukdom så gott han kunde, men cancern var starkare än han. Thore var publicist nästan hela livet. Han var chefredaktör för Teknik i Norden och Gränslöst - samtidigt. Gränslöst var en musiktidskrift som han och hans fru Gudrun bekostade själva, eftersom de avskydde tanken på att ta emot statsbidrag.

Thore Rösnes älskade musiken, all musik, med en liten fäbless för det improvisatoriska i jazzen, och han var själv en duktig trumpetare.

SFTs läsare minns säkert Thores musikrecensioner och rapporter från olika konserter från västkusten.

Jag hade bott i Sverige i ett fåtal år när jag träffade honom 1995. Thore gav mig möjligheten att skriva i Gränslöst, trots mina språkliga brister. Han klagade aldrig över 'de svåra tankegångarna' jag brukade ibland, han gav bara orden de grammatiska puffar som behövdes. Han tyckte att den abstrakta svenskan hade samma värde som den enklare.

Thore och jag hade inte samma åsikt om allt. Han var ingen 'radikal', helt enkelt därför att han insåg att det var svårt att vara det. Han såg en stor risk för att hemfalla åt fundamentalistisk ideologism och börja tro att våra övertygelser var Sanningen, den enda sanningen. I det hade han rätt.

Thore, som ursprungligen var norrman, älskade god mat. Och jag minns de många roliga och djupa samtalen, ofta i sällskap med hans älskade hustru Gudrun Edel. Thore var lite italiensk i det att han tyckte att de viktigaste sakerna kan man väl diskutera vid matbordet! Under ett av de sista telefonsamtalen jag hade med Thore Rösnes citerade han: 'Upanishaderna berättar om ett träd. I och omkring trädet finns två fåglar. Den ena flyger och sjunger glad för solen och den ljuva morgonen, den andra är stilla och ser på det som sker. Den första fågeln är eller symboliserar, vilket är samma sak, Livet, den andra fågeln är Vittnet. I var och en av oss bor båda fåglarna. Vi är både fåglarna och trädet.' Thore var inte religiös, men insåg - precis när han kände döden så nära - att vi är bebodda av en tyst kraft. En kraft som i tysthet blir närvaro. En kraft som varken behöver ord eller handlingar för att vittna och sprida värme och trygghet. Den kraft som är närvarande i livets alla skiften. Också i döden.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En drömvärld att upptäcka

Percival slutar aldrig med överraskningar. Mångfasetterad artist: romanförfattare, poet, dramatiker, bildkonstnär, musiker, essäist, översättare med mera, har under flera decenniers liv som diktare och konstnär producerat ett stort antal böcker och andra media. Drömmen om horisontstaden är en 'ny' roman fast skriven i slutet på 1950-talet. Delar av boken publicerades under namnet Horisontstaden 1966.

Göteborgs Fria

Den sjuka kroppens retorik, åtrå och läsbarhet

När jag tänker på att man har velat ge Augustpriset till en kalkonroman av Bengt Ohlsson och inte till Karin Johannisson blir jag arg. Karin Johannissons Tecknen är inte bara viktig för sitt innehåll, den är framför allt viktig för sin form. Språket i Tecknen är gränsöverskridande vackert, kontinentalt och genusrelaterat.

Stockholms Fria

Tidskriften Mana i blåsväder

Fem medarbetare i tidskriften Mana har lämnat redaktionen.
Samtliga är kvinnor: Viktorija Kalonaityte, Victoria Kawesa, Devrim Mavi, Lawen Mohtadi och Paula Mulinari.

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Dotter till en slavisk jude var Elfriede Jelinek medlem i det österrikiska kommunistpartiet från 1974 till 1991.

När hon fick veta att hon hade fått Nobelpriset skrek hon:

- Jag är sociopat, jag kan inte åka till Stockholm för att hämta priset. Jag är ledsen, men jag kan inte vara bland människor, förlåt mig.

Stockholms Fria

Horla: en saltomortal i livets mörker

På mitt moderspråk har vi tradurre (översätta) som kommer från latinets traducere som betyder transportera (flytta) och också transponera (frakta), ändå inser jag ordet översätta bär på en djupare betydelse av förräderi. Stefan Hammarén försöker återskapa all den språkliga oroskänslan som finns i denna udda novell av Maupassant. Han försöker bevara smaken av 1800talets uttrycksstil, det repetitiva som finns i språket, de enkla, vardagliga orden. Horla är en liten bok som lurar.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu