Stockholms Fria

Horla: en saltomortal i livets mörker

På mitt moderspråk har vi tradurre (översätta) som kommer från latinets traducere som betyder transportera (flytta) och också transponera (frakta), ändå inser jag ordet översätta bär på en djupare betydelse av förräderi. Stefan Hammarén försöker återskapa all den språkliga oroskänslan som finns i denna udda novell av Maupassant. Han försöker bevara smaken av 1800talets uttrycksstil, det repetitiva som finns i språket, de enkla, vardagliga orden. Horla är en liten bok som lurar.

Guy de Maupassant välkomnar läsaren i en mycket vanlig och vänlig ibland idyllisk miljö för att sedan kasta honom/henne mitt i en ren mardröm. I denna språkliga miljö försvinner all trygghet för att ge plats till en inte mindre sann alternativ verklighet. Det absurda flyttar sig fram och in i verkligheten och impregnerar texten av det som broderar mardrömmarna. En man skriver en dagbok. Det borde vara det berättande jagets triumf, men det är inte så. Han försöker dölja sig själv i en strävan att bli nästan osynlig. Osynlig i den mån att allt det som sker kring honom intar en egen position och en egen roll. Varför gör han det? Det gör han för att kunna ta total kontroll över sin egen själ. Stefan Hammaréns översättning liknar mest en transgression. Händelserna förblir desamma men han låter sin egen ångest korsa troperna till ett språk som blir mer och mer kvävande. Liksom en minimalistisk slagverksensemble som slår på pressade metaller och hetta skinns ytor. Men vad är en Horla? På franska heter novellen L"horle alltså i bestämd form. På svenska försvinner artikeln och med all rätt. Därför att Horla är en 'entity', en alien, en annanhet som finns inuti och samtidigt utanför oss. Galenskapen är det som verkligen överskrider norm och lag. Det är kanske därför som Horla kan betraktas som dagboken av den sinnessjuke. Att läsa Horla i Stefan Hammaréns förrädiska översättning är som att drunkna i en svindel av mörker och ljus. Ljuset blixtrar Horla genom författarens egen ödeläggelse och diableri. Horla en sann hybrid av en påtagen dårskap som inte är medveten om sig själv.

Fakta: 

Guy de Maupassant
Titel Horla
Poetisk översättning: Stefan Hammarén
Bokförlag: H:ström [- Text & Kultur]

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En drömvärld att upptäcka

Percival slutar aldrig med överraskningar. Mångfasetterad artist: romanförfattare, poet, dramatiker, bildkonstnär, musiker, essäist, översättare med mera, har under flera decenniers liv som diktare och konstnär producerat ett stort antal böcker och andra media. Drömmen om horisontstaden är en 'ny' roman fast skriven i slutet på 1950-talet. Delar av boken publicerades under namnet Horisontstaden 1966.

Göteborgs Fria

Thore Rösnes och de två fåglarna i trädet

SFTs skribent och min nära vän Thore Rösnes gick ur tiden den 13 januari.

Han kämpade mot sin sjukdom så gott han kunde, men cancern var starkare än han. Thore var publicist nästan hela livet. Han var chefredaktör för Teknik i Norden och Gränslöst - samtidigt. Gränslöst var en musiktidskrift som han och hans fru Gudrun bekostade själva, eftersom de avskydde tanken på att ta emot statsbidrag.

Stockholms Fria

Den sjuka kroppens retorik, åtrå och läsbarhet

När jag tänker på att man har velat ge Augustpriset till en kalkonroman av Bengt Ohlsson och inte till Karin Johannisson blir jag arg. Karin Johannissons Tecknen är inte bara viktig för sitt innehåll, den är framför allt viktig för sin form. Språket i Tecknen är gränsöverskridande vackert, kontinentalt och genusrelaterat.

Stockholms Fria

Tidskriften Mana i blåsväder

Fem medarbetare i tidskriften Mana har lämnat redaktionen.
Samtliga är kvinnor: Viktorija Kalonaityte, Victoria Kawesa, Devrim Mavi, Lawen Mohtadi och Paula Mulinari.

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Dotter till en slavisk jude var Elfriede Jelinek medlem i det österrikiska kommunistpartiet från 1974 till 1991.

När hon fick veta att hon hade fått Nobelpriset skrek hon:

- Jag är sociopat, jag kan inte åka till Stockholm för att hämta priset. Jag är ledsen, men jag kan inte vara bland människor, förlåt mig.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu