Jag var inte full, jag var inte fattig men jag var förälskad, och nu visste jag vad jag skulle göra.' Mannen som älskade Yngve handlar om Jarle Klepp, en kille på 17 år som bor i Stavanger i Norge. Han går på gymnasiet, lyssnar på musik, spelar i band, hånglar med sin flickvän och är arg på USA. Jarles liv är som vilken 17-årings liv som helst. Han bor med sin mamma och bråkar med sin pappa, han dricker öl på helgerna och hans största idol är Mathias Rust (en 19-åring som flög in i Sovjet för att landa på Röda torget mitt i hjärtat av kommunismen 1987). Detta är en roman om kärlek och det är en roman om förändring. Boken handlar om hur världen har förändrats från 1980-talet till i dag, den handlar om hur Jarle förändras och den handlar om vilka saker det är som egentligen spelar någon roll för vem man är/blir. Jag tycker att det är en extra skön bok eftersom den inte är skriven ur homosexuell synvinkel. Detta är en av de mycket få böcker som hjälper till att försöka fylla tomrummet av litteratur för bisexuella ungdomar. Vad mer kan jag säga än Bravo!

Boken har många olika bottnar, men framför allt handlar den om känslor, om våra försvarsmekanismer, om hur vi klamrar oss fast vid vissa, konstiga saker, ibland för att komma närmare någonting annat än det vi klistrar oss mot. Den handlar om hur vi överlever som parasiter och som, jag vet inte, ologiskt tänkande, överanalyserande kryptiska varelser som kallt beräknar var och en av våra motståndares, våra mest älskade vänners, känslor och utspel. Den handlar om hur man kan runka som besatt till brudar i rosa spetsunderkläder bara för att markera för sig själv att man fortfarande tänder på brudar i rosa spetsunderkläder. Den handlar om hur svårt det är att se klart när man blir förälskad och om hur svårt det kan vara att känna igen förälskelsen när den kommer i oväntad form. Detta är en bok med riktigt lyckligt slut. Kanske. Mannen som älskade Yngve är en vacker bok som inte korsar samma gränser som man tror att den ska. En rättelse bara; Tore Renberg skriver att förälskelsen aldrig är rädd och 'Om människan fruktade lika lite som förälskelsen skulle vi vara oövervinnerliga.'

Det är vi.