Hur känns det att ha gjort långfilmsdebut?- Riktigt roligt.

Du är en duktig skådespelare och gör ett riktigt trovärdigt porträtt. Har du arbetat mycket med skådespeleri tidigare?- Nej, inte så mycket. Jag tror det viktigaste när man jobbar med film är att man vågar bjuda på sig själv, och att man vågar ha roligt.

Hur kändes det att vara avklädd på film?- Det var inte så farligt. När vi spelade in var det bara kul. Jag och Mylaine (Lina) lärde känna varandra under inspelningen så det var inte så pinsamt som man kan tro, det kom ganska naturligt. Vi skådisar fick sitta med när filmen visades i Göteborg förra veckan, det var skönt när folk skrattade och så, det hade varit värre om alla hade varit helt allvarliga.

Är det delar av den riktiga Rikard vi ser i filmen?- Nja. Det vet jag inte. Alltså det är klart att man måste ta fram sina egna sidor och så men jag är nog inte så lik Danne som person.

Hur kändes det att vara så intensiv och på gentemot Lina, nästan otäck?– Alltså ibland kände jag ju att så här gör man bara inte – det kändes rätt hemskt. Mylaine tyckte synd om mig ibland för jag tyckte det var jobbigt att spela så dum. När jag såg det hela på film tänkte jag: Nej! Alla kommer att tro att jag är sån. Jag kommer inte få en enda tjej.

Jag tror att det är många som kan identifiera sig med Dannes karaktär.– Ja. Alltså han är ju inte så smart och så, samtidigt är det ju ingen som säger till honom eller förklarar.

Vad har du för framtidsplaner?– Jag vet faktiskt inte riktigt. Nu går ju filmen upp på bio så jag har inte hunnit fundera så mycket över det. Det är klart, dyker det upp ett nytt erbjudande så vore det kul. Helst skulle jag nog spela något komiskt. Kanske någon som är som Danne, fast snäll. Alltså han är ju snäll egentligen, men jag menar... så att han framstår som snäll. Det skulle vara mysigt att vara som Ivar i filmen.

En romantisk komedi kanske?– Precis!