Fria.Nu

Den svenska generösa flyktingpolitiken bara en myt

Det finns i dag en utbredd föreställning om att Sverige för en generös flyktingpolitik, speciellt i förhållande till andra europeiska länder. Statistiken visar dock en annan bild. 2002 fick 1 procent av de asylsökande i Sverige flyktingstatus enligt artikel 14 i Flyktingkonventionen, vilket kan jämföras med 10 procent i Danmark, 14 procent i Frankrike, 17 procent i Storbritannien och 58 procent i Kanada. Sveriges tolkning av FNs flyktingbegrepp är med andra ord synnerligen restriktiv.

På grund av Sveriges restriktiva tolkning av vem som ska ges flyktingstatus, har många flyktingar till slut fått stanna av humanitära skäl. I dag räcker det dock inte längre med läkarintyg på svåra fysiska och psykiska sjukdomar för att en person ska få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Beslutsfattarna ignorerar, trots att de saknar medicinsk kompetens, expertutlåtanden om akut suicidrisk, hög sannolikhet för bestående fysiska men och utlåtanden som visar på att den asylsökandes hälsotillstånd är livs-hotande utan tillgång till rätt vård.

I FNs Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står att läsa att 'envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse'. Sverige har alltså förbundit sig att ge skydd åt den som flytt, ett löfte som inte kan förhandlas bort med ekonomiska argument eller frångås med mindre än att vi officiellt tillkännager att vi inte längre tänker respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Nedan följer en redogörelse över vad vi i nätverket Ingen människa är illegal upplever som några av de största problemen med den nuvarande svenska flyktingpolitiken, en politik vars konsekvenser vi möter i vårt dagliga arbete med flyktingar.

Flyktingar som vill ta sig hit ställs i dag inför ett moment 22, eftersom Sverige har infört visumtvång gentemot praktiskt taget alla länder som människor har skäl att fly från. För att ta sig till Sverige måste en flykting alltså först ansöka om visum, men visum beviljas endast för korta besök i Sverige och inte för att söka asyl. Den asylsökande måste därför ansöka om visum under förevändningen att hon/han vill besöka släkt och vänner i Sverige. I länder där brotten mot de mänskliga rättigheterna är välkända får människor ändå inget visum eftersom risken för 'avhopp' till Sverige är alltför stor.

När de lagliga vägarna in i Europa stängts återstår endast livsfarliga resor i småbåtar över Medelhavet eller att sälja allt man har för en ståplats i en överfull lastbil. Sedan januari 1993 har, enligt det europeiska nätverket United, minst 4 591 personer mist livet vid Europas gränser. Sannolikt är det ännu fler, vars kroppar aldrig hittats.

Utan att vilja försköna det som flyktingsmugglare ägnar sig åt, önskar vi att ansvariga beslutsfattare frågade sig varför flyktingar använder sig av människosmugglare, i ett seriöst försök att reda ut vad som egentligen orsakar vad.

Många asylsökande kommer till våra gränser utan giltiga id-handlingar, vilket ofta framställs som en suspekt handling, något som tyder på att dessa människor har något att dölja.

Det är självfallet problematiskt att utreda asylskälen för en person vars identitet inte är fastställd, men det är också viktigt att känna till de fullt naturliga förklaringar som ofta finns till detta.

Är det till exempel rimligt att kräva av människor på flykt att de ska ansöka om pass i hemlandet mitt under brinnande krig? Hur ska en regimkritisk flykting bära sig åt för att få ett pass utfärdat av samma regims myndigheter? Och hur ska man göra i länder som saknar myndigheter som utfärdar id-handlingar? Håller man dessa omständigheter i åtanke blir det plötsligt svårt att klandra den flykting som inte kan styrka sin identitet med hjälp av id-handlingar.

I andra rättsliga sammanhang gäller att man ska anses vara oskyldig till dess att motsatsen bevisats, samt devisen att man hellre ska fria än fälla.

I asylprocessen gäller det motsatta: minsta oriktighet som dyker upp under asylutredningen tolkas som att den sökande ljuger. En slutsats som är populär hos beslutsfattarna är att 'om den asylsökande ljuger om en omständighet, är inget han/hon berättat sant'.

Detta misstänkliggörande möter många kvinnor som inte klarar av att berätta om sexuella övergrepp förrän på ett sent stadium i asylprocessen, och för många tortyroffer som inte kunnat bevisa bortom allt tvivel att deras skador härrör från just tortyr.

Sverige har för övrigt världsrekord i antal fällningar i FNs Kommitté mot tortyr, CAT. CAT granskar om stater bryter mot det absoluta förbudet mot att avvisa människor till länder där de utsatts för, och åter riskerar att utsättas för, tortyr.

Ett av de allvarligaste problemen med svensk flyktingpolitik är enligt vår mening asylprocessen i sig. Bristande rättssäkerhet och förutsebarhet i Migrationsverkets och Utlänningsnämndens förfarande är både allvarliga och omfattande.

* Migrationsverket har ingen skyldighet att redovisa vilka källor man använder sig av i sitt beslutsfattande. Många gånger motiveras ett avslag rent schablonmässigt och det är omöjligt att uttyda om den asylsökande fått den individuella prövning som hon eller han har rätt till.

* Det finns ingen kvalitetssäkring av asylprocessen, vilket innebär att likvärdiga asylskäl bedöms helt olika i Migrationsverkets olika regioner. Migrationsverket har efter skarp kritik från Statskontoret tvingats göra en översyn och om-strukturering av sin organisation. Nu återstår att se om detta kommer att leda till en förbättring i rättssäkerheten.

* Det sker ingen uppföljning av vad som händer med de asylsökande som fått avslag och skickats tillbaka till det land de har flytt ifrån. Rapporter från anhöriga och människorättsorganisationer som visar att människor som avvisats från Sverige har gripits direkt vid ankomsten till hemlandet, utsatts för övergrepp eller till och med mördats leder i dag inte till att avvisningar till landet i fråga stoppas.

Efter tuffa budgetförhandlingar under hösten 2004 fick miljöpartiet och vänsterpartiet till slut igenom kravet på att den hårt kritiserade Utlänningsnämnden ersätts med en domstolsprövning - ett beslut som riksdagen fattade redan 2001 men som regeringen vägrat att genomföra. Denna mycket genom-

gripande förändring av asylprocessen ska ske den första januari 2006.

Riksdagsbeslutet från 2001 innebar ett underkännande av den nuvarande asylprocessen och den flyktingpolitik som förts i Sverige de senaste årtiondena. Vi anser därför att den enda logiska slutsatsen är att de som drabbats av den gamla asylprocessen och därför lever gömda i vårt land antingen får en helt ny prövning eller ges permanent uppehållstillstånd.

Att ge alla som lever gömda en ny asyl-

utredning skulle innebära att man belastar det nya systemet med ca 10 000-15 000 ärenden utöver dem som redan ligger på hög. Sam-

tidigt skulle den nya processordningen kunna ges legitimitet genom att de som drabbats av den gamla ordningen får upprättelse. Vi anser därför att en allmän amnesti är en bättre idé både på det humanitära och ekonomiska planet.

En rad tunga namn och organisationer har redan förordat amnesti; bland dem finns SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi och MUFs nye ordförande Johan Forsell, såväl som företrädare för fp, mp, m, och v.

Under 2005 är kravet på en amnesti för alla gömda huvudtemat för nätverket Ingen människa är illegal. I Stockholm planerar vi som bäst aktiviteter för att uppmärksamma denna fråga. Vi kommer att söka samarbetspartners bland människorättsorganisationer, politiska partier, utomparlamentariska grupper och engagerade privatpersoner. Vi hoppas kunna bilda en bred front för en human svensk asylpolitik där flyktingars behov av och rätt till skydd hamnar i fokus i stället för Sveriges uppdiktade behov av skydd från flyktingarna.

Fakta: 

IMÄi:S KONTAKTINFO:

* Telefon: 0762-44 33 12

* E-post: [email protected]

* Hemsida: www.ingenillegal.org/stockholm

* Postgiro: 47 25 43-8

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2023 Fria.Nu