Ebba Witt-Brattström tar emot på kvällstid i sin lägenhet i Gamla Stan. Det är enda sättet att få in en tid i hennes späckade kalender. På den svarta t-shirten som hon bär står med liten text på bröstet 'Det är en konspiration'.

Ebba gick med i de feministiska nätverken Grupp 8 på 1970-talet och i Stödstrumporna på 1990-talet. Hon blev feminist redan som sjuåring och har sedan tonåren varit kritisk till svensk jämställdhetspolitik. Den kritiska hållningen är kvar. Och därför kämpar hon för att ett feministparti ska få en vågmästarroll i nästa val.

- Vi har ett osannolikt bra läge nu när det socialistiska och det borgerliga blocket är nästan lika stora. Då kan vårt parti verkligen spela en vågmästarroll, menar hon.

I början av 90-talet bildade bland andra Ebba Witt-Brattström, Maria-Pia Boëthius och Agneta Stark ett feministparti, som hotade med att ta plats i riksdagen. Men de gjorde aldrig verklighet av hotet.

Har väljarna förtroende för er? Är det här ännu ett luftslott?

- Förra gången ville vi se om de förtroendevalda klarade att lyfta dessa frågor på egen hand. Men vi tycker att det går för långsamt, därför kommer vi att satsa igen. Jag upplever absolut att vi har ett förtroende hos väljarna.

Kvinnor från 30 år och uppåt tror Ebba Witt-Brattström är den väljargrupp som främst kommer att stötta feministpartiet. Men hon hoppas även på män och yngre kvinnor.

Hur ska ni hantera de frågor som inte i första hand är jämställdhetsfrågor?

- I vårt nätverk har vi väldigt kompetenta kvinnor som kan allt från ekonomi till försvarsfrågor. Dess-utom anser vi att jämställdhetstanken måste spänna över alla frågor. I de ekonomiska frågorna kommer ju exempelvis fördelningspolitiken in.

Hon berättar vilka frågor som står högt på dagordningen.

Det ska finnas ett rejält tilltaget jämställdhetsdepartement som inte behandlar några andra frågor. Vice statsminister ska också vara jämställdhetsminister. Kvinnolönerna bör höjas eller manslönerna sänkas. Att komma till rätta med våldet mot kvinnor är också högt prioriterat.

Att många kvinnor skaffar barn sent, eller inte alls, går att påverka i en annan riktning, tror hon. Dels genom att förbättra daghemmen. Men också genom att göra förlossningen till en fest för både mamman och pappan, inte som i dag, med ångest över att få plats på BB och bli hemskickad efter en dag.

Ebba har själv fyra söner.

- Jag födde mitt första barn för 25 år sedan, då var det som mest avslappnat. Jag fick ligga kvar i hela fem dagar. Men med yngsta barnet fick jag bara stanna en natt.

Det är inte av en drift att synas som hon grundar ett feministparti.

- Det är sorgligt att det ska behövas ett feministparti över huvud

taget. Jag hoppas att vi bara behöver sitta en mandatperiod. Om Göran Persson hade velat ta jämställdhetsfrågan på allvar, så hade han tillsatt ett helt departement som jobbar med dessa frågor, inte en del av ett departement som det är i dag.

Jens Orbacks utnämning till jämställdhetsminister är inget hon direkt jublar över.

- Regeringen signalerar bara att 'Om pappa är hemma mer med sina barn blir allt bra'. Men det räcker inte. Orback är dessutom en av dem som såg till att lagen om vårdnad, boende och umgänge ändrades 1998, så att även en man som misshandlar kan få vårdnaden om sitt barn. Då handlar det bara om männens rättigheter, fortsätter Ebba Witt-Brattström.

Att vara politiskt aktiv feminist har för Ebba inneburit att hon kunnat påverka samhället, bland annat har hon kämpat för 'varannan damernas' i riksdag och regering.

Men det har även funnits tunga stunder. Som när hon ledde en utredning om jämställdhet under 80-talet och efter att ha presenterat den blev utnämnd till 'Rikshäxa' på ledarsidan i en av de största dagstidningarna. Eller när någon upprörd man ringt hem till henne mitt i natten och påstått att 'Ebba hatar män'. Vid dessa tillfällen har Ebbas man (Horace Engdahl) tagit telefonen och förklarat att 'Jag kan intyga att det inte är så, jag är ju gift med henne...'

Jämställdhetsfrågorna är något som belyses både allvarsamt och underhållande i boken Egalias döttrar, som Ebba har översatt. När den först gavs ut på svenska 1977 var upplagan inte så stor.

Nyligen gavs boken ut igen av förlaget Pocky och Ebba Witt-Brattström skrev ett nytt efterord.

Hur är boken aktuell i dag?

- Egalias Döttrar är skrämmande aktuell. Jämställdhetsdebatten har länge handlat om daghem, kvinno-löner och vd-poster. Men i dag finns också andra problem att brottas med, som det ökade våldet mot kvinnor, säger hon.

Ebba är säker på att den ökade spridningen och tillgängligheten av pornografi är en stor bov i dramat.

- Hela pornografin säger: kvinnor älskar att underkasta sig och att lida. Se själva!

Ebba Witt-Brattström menar att när män och kvinnor tar del av detta budskap är det lätt att dra paralleller till andra delar av samhället: om kvinnor anser att förtrycket är okej i pornografins värld, så gäller det säkert deras löner också.

Ebba Witt-Brattström minns precis när hon blev feminist. Hon var sju år och läste franska i skolan. I läroboken i grammatik fanns en bild som skulle tydliggöra när tilltalet han, 'il', respektive hon, 'elle', används. På bilden står flera unga flickor och drar i ett rep och en pojke stretar emot i andra änden. Slutsatsen var: om det så var 1 000 kvinnor och ett manligt litet spädbarn så skulle den gruppen ändå tilltalas med manligt pronomen.

- Jag minns att jag tyckte att det var fruktansvärt orättvist! Det var då som jag först fick upp ögonen för orättvisorna, berättar Ebba.

Om man blickar ut över världen i dag ser det på många ställen mörkt ut.

Finns det något hopp?

- Jag är ganska optimistisk. Det finns en stor medvetenhet hos det svenska folket, även om för få vågar eller orkar göra någonting, säger Ebba Witt-Brattström.

Hon tror också att Sverige med ett feministparti kan ta ytterligare några steg på vägen mot jämställdhet.

- Både politiker och allmänhet i många europeiska länder betraktar Sverige som en viktig förebild vad gäller jämställdhet. Det kan vi dra fördel av och våga gå ännu längre.