Läste en artikel i tidningen om att fångar har det bättre än de gamla. Tidigare chefsrådsmannen Ulla Ljunggren Thedén anmäler äldreboendet Magdalenagården till

justitieombudsmannen. Hon säger att pensionärer inte ens får gå ut, det får i alla fall fångar.

Jag kan hålla med. De gamla sitter i sina lägenheter eller på äldreboenden, dit de kommer när de inte längre kan sköta sig själva. De får tillsyn, medicin utdelad, frukost gjord, lunch och hjälp på toaletten, middag och kvällstillsyn. Men promenader är det många äldre som slutat med för länge sen. De äldre har också i viss mån slutat att duscha. Ofta sitter de i sina lägenheter, sommar som vinter, ibland kommer släkten eller barn och tar dem ut en stund, men inte så ofta. Folk har ju så mycket att stå i nu för tiden, jobb, barn och så.

Man undrar: vilken funktion fyller de äldre i Sverige av i dag?

Nu är det snart dags för mig att gå till de gamla. Jag går dit en gång i månaden, lagar mat, pratar om vad som står i tidningen, kokar gröt, putsar glasögon, går ut med sopor, värmer middag, vattnar blommor, ler lite, pratar om ditt och datt, ger en dusch, ett värmande ord, en värmande hand.

Ålderdomen är ett mysterium. Gör den ont? Gör det ont att dö en smula varje dag?

Det är mitt sätt att försöka återgälda vad jag tycker att vi har missat i det här samhället. Att ta hand om våra gamla och inte se det som ett besvär. De tog ju hand om oss när vi var barn. Därför borde vi ta hand om dem när de blir äldre. Vi borde låta våra barn vara mer med de äldre. Det skulle de äldre gilla. Undantag finns naturligtvis, men de gamla saknar faktiskt sina barn och barnbarn, väldigt mycket, som det ser ut i dag. Därför går jag till de gamla för att försöka gottgöra lite av det jag tycker att vi har missat. Man måste ju reagera på något sätt. Annars är man inte människa längre.