När jag först såg och hörde Ida Olssons platta blev jag glatt överraskad av att få se Simon Ljungman som producent. Som gammal Alingsåsare har jag inte kunnat undgå Simons musikaliska bana, vilken jag även följt lite på håll sedan dess, och jag har alltid gillat vad jag hört och sett. Så även denna gång ska jag tillägga, men nu i sin roll som musiker och medkompositör till vännen Idas debutplatta "En tur på livet".

Ida Olsson är född i Enköping och har tillsammans med Simon spelat och sjungit på såväl stora som små scener de senaste åren. Frieriet från publiken sägs ha inspirerat och uppmuntrat Ida att släppa en platta helt i egen regi. Och det är en mycket bra och mogen platta de två har åstadkommit, med en personlig prägel dessutom.

Texterna är ganska alldagliga och pratiga, till exempel det avslutande och längsta spåret "Gjord av stjärnor": "TV'n och jag har sällskap till frukost / Flingorna knastrar högt i huvudet / Genom knastret berättar han i soffan att han skrivit en bok / Jag borde skriva en bok". De är mer bilder utsnitt ur vardagen än inlindade berättelser.

Det låter ibland som att Ida ler samtidigt som hon sjunger, vilket som bäst ger en trevlig motvikt till de härligt avslappnade tonerna, till exempel i "När som helst". Men ibland är det lite till hennes nackdel. I "Tror" pendlar rösten mellan ett kraftfullt ös där rösten sätts på prov och ett glatt, lite flickaktigt trallande med "startgropar" som jag har lite svårt för i för stora doser. Rösten finns ju där, vässad och kontrollerad, väl värd att låta blomma ut i full kraft!

Kanske är det just blandningen av genrer - poprockigt komp och lättsam visa - som gör att det inte riktigt blir full pott hos mig. Däremot blir det någonting nytt och eget, säkert till mångas förtjusning. Inte minst för de som deltog på den mycket uppskattade releasefesten...