Det var sorgligt att se hur man gick man ur huse över hela världen för att demonstrera mot intåget i Irak och vilken effekt det hade på höga makthavare. Ingen. Vi vanliga medborgare över hela världen gjorde vårt bästa i vår enfald, för att försöka stoppa kriget i Irak, men vi kan bara sorgset konstatera att den makten hade vi inte! Jag kommer ihåg Bushs ansikte när han meddelade sin ståndpunkt för världen, att ett krig var oundvikligt. Hans mungipa åkte upp i ett snett sarkastiskt leende och jag kände mig fullkomligt maktlös inför denne despot som fullkomligt i eget intresse startade ett helvete i världen.

Vi människor som röstat fram dessa makthavare, har ingen synlig makt när det gäller krig. Då är politiken på ett högre plan, dit vi enkla medborgare inte når - även om det är vi som sköter marktjänsten och gör så att världen går runt. Det betalar sig dåligt, både lönemässigt och på andra sätt. Man kan dra in i våra land och orsaka förödelse, för egen vinnings skull. Fruktansvärt.

Hur underbart hade det inte varit om vi fått höra Bush säga: 'Kära människor över hela världen, som tagit del i demonstrationerna mot ett intåg i Irak. Jag förstår er rädsla och avsky för ett krig och detta får mig att tänka om. Det går inte att starta ett krig med så stor folkopinion emot sig. Vi får satsa på en diplomatisk lösning i stället!' Vem hade då blivit århundradets största president? Är det inte berömda presidenterna vill bli? Och vill vi inte bli respekterade i våra demonstrationer? Världens folk har gjort allt som stått i dess makt för att stoppa ett krig, men makthavarna går ihop om besluten och ofta blir de svårförståeliga för oss andra. Det måste finnas andra sätt att handskas med problem än genom krig.

Jag håller med Alvaro Diaz Ibarra om att kriget inte var tänkt som ett humanistiskt projekt för att rädda liv. Det som föregrep anfallet mot New York den 11 september 2001 skulle ha beaktats och utretts direkt efter dådet och inte genom hämnd. Hämnd är vad vi lär våra barn att tro på. Ibarra säger att vi måste vara konsekventa och inte bara, som krigsivrarna, vända oss mot den 'andra' parten i konflikten. Terrorism är oundvikligt om en sida inte ger med sig i en konflikt. Speciellt om konflikten är etablerad sedan mycket länge (kanske hundratals år) och ingen lösning skönjes.

Terrordåden skulle aldrig ha behövt hända om vi haft politiker med omdöme, anser Olle Ljungbeck. Precis - och det är det som de flesta människor skulle vilja se. Politiker med omdöme. Tyvärr är det att hålla ihop för att inte bli utfryst eller utesluten som gäller när man kommit upp på maktens altare. Ska något ännu värre hända oss innan vi förstår innebörden av att bo på den här planeten? Det kan i alla fall inte vara krig och förödelse som är meningen för oss.

Det groteska är att makthavare påstår att de kämpar för freden genom att döda. Klasskillnaderna blir större och större och med EU kommer vi vanliga medborgare att få mindre och mindre makt. Vi kommer att åse den kostymklädda maktelitens breda leenden (det kan de kosta på sig) medan vi vanliga medborgare undviker att gå till tandläkaren för att det är för dyrt. I Europa är fattigdomen stor och arbetslösheten hög. Folk samlas kring soppköken medan makteliten tänker på hur vi ska försvara Europa mot terrorism. Ja den gåtan kan de nog inte lösa med nuvarande politik. Jag glömmer aldrig demonstrationerna mot Irakkriget. Vilken kraft och styrka de hade!