Barn är de största förlorarna i krig
Efter det fruktansvärda gisslandramat i Ryssland häromveckan spreds snabbt sms och e-post med uppmaningen att tända ljus i fönstren för att hedra barnen i Beslan. EU uppmanade skolorna i Europa att hålla en tyst minut för alla dem som dog och det som hände har diskuterats i många lunchrum.
Jag tände ett ljus och såg att det flimrade från värmeljus i var och vartannat fönster i lägenheterna runt omkring. Det är alltid extra smärtsamt när barn blir offer för politiska konflikter. I det här fallet kunde vi dessutom på nära håll se barnens förtvivlade ansiktsuttryck och de anhörigas oro och sorg.
Tyvärr är barn alltid de största förlorarna i krig och konflikter. Så är det till exempel i Irak, i Palestina och i Tjetjenien. Vi skulle kunna låta ljusen i våra fönster fortsätta brinna för att hedra och minnas de många barn som skadats och dödats av den israeliska armén de senaste åren och vi skulle kunna utlysa tysta minuter varje dag för de barn som dödats av amerikanska soldater i Irak.
Men det är lättare att blunda för situationen för barnen i Palestina, Irak och Tjetjenien, eftersom deras lidande sällan når våra vardagsrum. Vare sig de vill eller inte, blir medierna ett verktyg i politikernas händer och vanliga människor utnyttjas av strategiska krigsherrar. Efter varje våldsdåd som drabbat Ryssland har president Putin varit snabb att proklamera hårdare tag mot terrorismen. På samma sätt försvarar Israels premiärminister Sharon sina övergrepp med att han för en kamp mot självmordsbombare.
Det väcker inte lika starka känslor när terrorhandlingar begås av en stat som dessutom har resurser att tysta ner eller stänga ute journalister från slagfältet. När övergrepp och förtryck sker i demokratins namn långt från våra vardagsrum, blir de dödade barnen endast en siffra i statistiken. Inga ljus, inga tysta minuter. Inga förtvivlade ansiktsuttryck som etsar sig fast på näthinnan. De ansvariga mördarna kan fortsätta skaka hand med omvärldens ledare.
Human Rights Watch, Läkare utan gränser och Amnesty är några av de många människorättsorganisationer som sökt rikta omvärldens uppmärksamhet mot de fruktansvärda övergrepp som begås i Tjetjenien av president Putins styrkor. Efter gisslandramat uttalade sig Svenska Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh:
- Vad som hände i skolan var hemskt och totalt oförsvarbart. Men kriget mot terrorismen används av Ryssland för att legitimera systematiska övergrepp mot tjetjenerna, och det är avskyvärt.
- Vad ryska trupper utsätter
civilbefolkningen där nere för är hemskt. Männen förs bort och torteras och kvinnorna våldtas systematiskt, allt legitimeras av jakten på terrorister. Sånt här skapar hämndbegär och en grogrund för självmordsbombare.
Jag hoppas att människors vrede över gisslandramat i Beslan väcker frågor om varför detta hände och hur det kan undvikas i framtiden. Så länge Putin fortsätter att förtrycka och döda den tjetjenska befolkningen och samtidigt välkomnas till alla möjliga förmånliga samarbeten av omvärldens politiker, kommer det ryska folket få leva med rädslan att det som hände i Beslan händer igen.
