En lektion i livsglädje
Vad skulle du göra om du fick veta att du bara har några veckor kvar att leva? Resa jorden runt? Hoppa bungyjump? Skaffa en älskare? Leva var dag som om den vore din sista?
23-åriga Ann får en dag beskedet av en tämligen blyg läkare att hon har cancer och bara två månader kvar att leva. Ann är gift med den enda killen hon någonsin kysst, hon har två barn, bor i en husvagn i sin mammas trädgård och försörjer sin familj genom att städa på kvällarna. Hur suger man märgen ur ett liv som handlar om att överleva snarare än att leva?
Ann bestämmer sig för att inte berätta om sin sjukdom för någon utan istället göra något bra av den sista tiden i sitt liv. Så hon gör en lista. Things to do before I die. Med på den finns varken jorden runt-resor eller bungyjump. Ann bestämmer sig istället för att spela in födelsedagsband till sina döttrar. Ett för var födelsedag tills de fyllt 18 år. Att hon ska kyssa en annan kille, bara för att se hur det känns, och att få någon annan att bli kär i henne.
Mitt liv utan mig innehåller inga revolutionerande teman. Behovet av livsglädje och rädsla för döden är välbekanta ämnen på vita duken och har resulterat i både kalkoner och klassiker. Det är kontroversiella frågor i en lurig balansgång som lätt tippar över och resulterar i en pretentiös smörja som mest går ut på att reta gallfeber på publikens tårkanaler.
Men Mitt liv utan mig lyckas hålla sig på rätt sida gränsen. Filmens regissör, Isabel Coixet, har hittat beröringspunkter som är enkla att känna igen sig i och bjuder på flera tankeställare. Varför drar vi alltid ut på att göra saker i livet? Varför är vi så duktiga på att klaga istället för att njuta av det som faktiskt är bra?
Isabel Coixet har inspirerats av novellen Pretending The Bed Is A Raft, skriven av Nanci Kincaid. Där berättar Ann för sin familj att hon ska dö, men Isabel ville skapa en egen historia utifrån de känslor som novellen väckt hos henne. Så hon provade att låta Ann osjälviskt skona sin familj från vetskapen om vad som ska hända genom att inte berätta om sin sjukdom. Den 23-åriga mamman blir en form av hjältinna, den vi alla skulle vilja vara men inte alltid klarar för att vi trots allt är mänskliga. Hon är omåttligt generös och omtänksam och lyckas hitta ljusglimtar även när allt ter sig nattsvart. Som hur god en ingefärskaramell kan vara bara sekunder efter hon fått sin cancerdiagnos. Verklighetstroget? Kanske inte. Men någonstans i historien finns en viktig tankeställare vi alla behöver med jämna mellanrum. Att lära oss att upptäcka och uppskatta glädjeämnena i livet. Och visst känns världen lite vackrare när man kliver ut från biografen.
Mitt liv utan mig
Originaltitel: My Life Without Me
Regissör: Isabel Coixet
Land: Kanada/ Spanien, 2003