Man mår bra av att vara snäll
Jarmo Juhani Riihinen fördjupar sig i konsten att vara snäll.
HÄLSA Om man följer världen via media är det inte så svårt att få en mörk bild av mänskligheten: stormakter ockuperar mindre nationer, självmordsbombare dödar oskyldiga och beväpnade mobbar bränner ner kyrkor där människor av annat etniskt ursprung försöker att skydda sig.
Och även när det är fråga om något så harmlöst som underhållning brukar spektaklet gå ut på att förnedra och rösta ut personer vecka efter vecka.
Fullt så illa är det inte i den gråa svenska vardagen men man kan hitta mycket att irritera sig på även där: folk misshandlar, bedrar och kör klimatvidriga stadsjeepar.
Visst finns det massor av godhet också. Tyvärr riktas godhet och snällhet ofta bara mot nära släktingar och vänner. Så godhet och snällhet kan nog sägas vara underskattade egenskaper i vårt samhälle.
En som försökt att förklara vikten av snällhet är professorn och författaren Stefan Einhorn. Han menar att människan har en nedärvd förmåga att vara snäll och att det beror på att evolutionsprocessen gynnat individer som haft förmågan att vara snälla och hjälpsamma. I sin bok Konsten att vara snäll citerar han författaren James Freeman Clarke som sagt 'Sträva efter att göra gott och du kommer att upptäcka att lyckan jagar efter dig'.
Jag vet inte om man kan få lyckan att förfölja en - jag har väl inte varit riktigt så snäll så att jag själv fått uppleva det - men jag är övertygad om att snällhet är bra för hälsan. För den som är god mot andra har färre konflikter, får mer uppskattning och uppfattar också sig själv som en bättre människa jämfört med en person som inte har några ambitioner att vara snäll.
Omvänt kan det inte vara hälsosamt att vara ond. Det är till exempel inte svårt att föreställa sig att det sliter på kroppen om man ofta känner hat eller avund.
Men oftast befinner vi oss mellan extremerna godhet och ondska. I vårt samhälle är människor ofta upptagna med att förverkliga sina egna ambitioner vilket betraktas som eftersträvansvärt. Kanske är fokuseringen på egna intressen en av anledningarna till att många människor lider av mental ohälsa som depressioner, oro och ångest. Om vi ägnade lite mer energi åt människorna omkring oss skulle vi förmodligen kunna må bättre själva. Eller som Dalai lama säger: 'Medkänsla är den bästa lugnande medicinen.'
För det tycks som att egoism inte leder till lycka. Stefan Einhorn refererar till en studie om hur olika personers mål i livet förhöll sig till hur lyckliga de uppfattade sig ha blivit. De som hade eftersträvat hög inkomst och ett prestigefullt arbete var ungefär dubbelt så benägna att beskriva sig som relativt eller mycket olyckliga, jämfört med dem som uppgett nära vänner och ett bra äktenskap som de viktigaste livsmålen.
Godhet är också något som sprider sig. Personer som har blivit generöst och snällt behandlade har större tendens att vara generösa och goda mot andra. Tänk om snällhet kunde bli en folkrörelse - det skulle vara bra för samhället och för var och en av oss!
Men det allra första steget måste vara att vi vill vara goda och snälla. Jag tror att en viktig förutsättning för det är att se tillvaron i ett mer positivt ljus. Det är trots allt få människor som mördar och våldtar. Och även de som misshandlar, bedrar eller kör trafikfarliga stadsjeepar har säkert sina goda sidor - trots allt.