En klassisk blues - men med politiska undertoner. Så kan man beskriva låten Bureacracy Blues, som Diipak skrev i samband med att han satt och väntade på Migrationsverket.
- Jag såg alla invandrare som satt där och väntade och slogs av hur lätt det är att bli tillbakaskickad.
Den 9 mars spelar Diipak, eller Nathaniel Glasser som han egentligen heter, på Stampen och samtidigt släpps det självbetitlade debutalbumet.

En annan låt anknyter till Israel-Palestinakonflikten. Lady Corrie handlar om Rachel Corrie, en amerikansk aktivist som mördades 2003 när hon försökte förhindra den israeliska arméns rivning av palestinska hem.
- Jag berördes mycket av historien och kände att jag var tvungen att skriva om den, säger Diipak.

Artistnamnet har Nathaniel Glasser hämtat från sin meditationslärare. Diipak betyder ungefär låga, upplysare. Att upplysa och inspirera är just vad han vill med sina politiska och spirituella låtar.
- Att kunna förändra världen är upp till dig och mig. Vi är världen.

Skivan spänner över flera genrer och de andligt politiska texterna kompas av allt från gitarr till afrikansk djembe. Nathaniel Glasser hämtar musikalisk inspiration i så skilda artister som Bob Dylan, Clem Snide, Burning Spear, Beastie Boys och Tom Waits. Det finns en tanke bakom: han vill nå många olika människor.
- Gillar de en låt blir de förhoppningsvis mer intresserade av de andra sångerna och blir 'hooked in'.