Människorättsorganisationer och media rapporterar om världens 210 miljoner barnarbetare, om människor som tvingas arbeta 16 timmar om dygnet, blir sparkade för att de är fackligt organiserade och om arbetare som hanterar giftiga kemikalier utan skyddsutrustning. Inget av detta hade accepterats i Sverige. Barnarbete, diskriminering, tvångs- och slavarbete och brist på föreningsfrihet är inte heller förenligt med FN-organet International Labour Organization, ILO:s, kärnkonventioner om arbetsrätt.
Allt fler privata konsumenter kräver att varor de köper är producerade under schyssta förhållanden. Det gör dock inte offentlig sektor i lika hög utsträckning. För att även kommuner ska bli etiska konsumenter har organisationen Rättvisemärkt infört konceptet Fairtrade City, ett diplom som kommuner kan få om de lever upp till vissa kriterier. Det ska till exempel finnas ett visst antal kaféer och butiker som säljer etiskt märkta varor och ett visst antal arbetsplatser som konsumerar etiskt märkta produkter, beroende på kommunens storlek. Det är krav som i stort ligger utanför kommunens område, och som sköts av en styrgrupp bestående av medlemmar från ideella organisationer, företagare och om kommunen så vill, kommunala politiker och tjänstemän.
Men för att få diplomet måste även kommunen själv agera som en etisk konsument, genom att upphandla etiskt märkta varor. I första hand fokuserar Fairtrade City-kriterierna på livsmedel, men de innebär också att kommunerna ska försöka ställa etiska krav i alla sina inköp.
Men trots att fem svenska kommuner redan är Fairtrade Cities och trots att Sverige har ratificerat ILO-konventionerna, utreder Göteborgs stadskansli fortfarande om det är lagligt för en kommun att ställa etiska krav.
- Jag fattar inte varför det är så jobbigt i den här staden, när andra kan blir Fairtrade Cities, säger Kia Andreasson (mp), kommunalråd. Det är tråkigt att det tar sådan tid, det är alldeles hopplöst att det är så kärvt.

Men vi ska börja ifrån början. För Göteborgs del startade historien om Fairtrade City för två och ett halvt år sedan, då konsumentnämnden föreslog att kommunen skulle utreda möjligheten att bli en Fairtrade City. Då hade konceptet ännu inte införts i Sverige. Konsumentnämnden hade hämtat inspiration från Storbritannien, där Fairtrade City grundades av landets motsvarighet till Rättvisemärkt år 1999.
I januari 2006 införde Rättvisemärkt den första versionen Fairtrade City-kriterier för svenska kommuner. Dessa fick Göteborgs stadskansli att vilja backa ur.
Christine Lindeberg, planeringsledare vid Göteborgs stadskansli, som handlade ärendet, menade att Rättvisemärkt hade gjort ändringar från hur de brittiska kriterierna var utformade.
- Man har vridit frågan till att inte primärt gälla vad medborgarna köper och istället riktat in sig på den offentliga upphandlingen. Det är då upphandlingslagen kommer in och vi menar, från tjänstemännens sida, att det kan bedömas som lagvidrigt, sa Christine Lindeberg i december 2006.
Andra problem var enligt stadskansliet att kriterierna enbart uppmuntrade kommuner att handla Rättvisemärkt, och inte andra etiska märkningar. Det riskerar att diskriminera andra märken och därmed att bryta mot lagen om offentlig upphandling, LOU, menade de.
Stadskansliet påpekade också att LOU och gemenskapsrätten enbart tillåter att krav ställs på produktens egenskaper, inte på arbetsförhållanden.
Att Fairtrade City möjligtvis kunde bryta mot lagen gjorde att socialdemokraterna och vänsterpartiet blev rädda för att genomföra projektet, och ville utreda frågan ytterligare. Ärendet bordlades därför den 21 juni 2006. Där skulle det bli liggande i nästan ett och ett halvt år.

Under tiden fick allt fler kommuner upp ögonen för Fairtrade City. Malmö hade redan blivit Sveriges första diplomerade stad den 17 maj 2006. Knappt ett halvår senare diplomerades även Munkfors, där kommunstyrelsens ordförande, Hector Vallejos, inte var rädd för att bryta mot lagen.
- Om ingen agerar kommer inget att ske. Jag har inga bekymmer med att få överklagande. Kommuner vill ha både hängslen och livrem, men i det här fallet är det inte nödvändigt. Man har etiken och opinionen med sig. Det är ingen som vill associeras med att ha stämt någon kommun för att de var etiska, sa han på ett seminarium inför diplomeringen.
Men i Göteborg har man ändå inte vågat ta steget. För att komma runt de juridiska problemen presenterade miljöpartiet, socialdemokraterna, kristdemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet ett nytt yrkande om etisk upphandling hösten 2007. Det tidigare förslaget att Göteborg skulle bli en Fairtrade City hade nu reducerats till att handla om två ILO-konventioner, en mot barnarbete och en för föreningsrätt.
Det nya förslaget innebär att kommunen ska utreda möjligheten att skriva om sin inköps- och upphandlingspolicy så att där finns krav på att varor kommunen köper producerats i enlighet med de två ILO-konventionerna.
Den 24 oktober 2007 röstade kommunstyrelsen igenom förlaget. Därför ligger nu ansvaret för utredningen på stadskansliets bord.

Men medan ärendet låg bordlagt hade Rättvisemärkt hunnit skriva om kriterierna för Fairtrade City. Nu gällde de inte bara konsumtion av Rättvisemärkt, utan även andra etiska märkningar, precis som stadskansliet hade efterfrågat.
Att hindren nu var undanröjda fick flera politiker att vilja utöka kravet på två konventioner till att istället gälla alla ILO:s åtta kärnkonventioner. Det vill säga att förutom kraven på att barnarbete inte förekommer och att arbetare garanteras föreningsrätt, även ställa krav som rör diskriminering, lika lön och förbud mot tvångs- och slavarbete.
- Ansatserna är för mjuka och tandlösa, sa Carina Liljesand (kd), kommunalråd, i Göteborgs Fria Tidning, den 27 oktober 2007. Vi har ju bara tagit upp två krav och vi borde ta med mer. Rättvisemärkts regler har ändrats så att det är enklare nu.
Hon får medhåll av Rickard Nordin, ledamot i centerpartiets ungdomsförbunds distriktsstyrelse i Göteborg, som har engagerat sig för att Göteborg ska bli en Fairtrade City.
- Kriterierna har uppdaterats mycket, så stadskansliet bygger sina slutsatser på rena felaktigheter. Och om deras kritik bygger på felaktiga grunder är det inte mycket att avfärda konceptet på.

I dag finns drygt 400 Fairtrade Cities runt om i Europa, USA, Kanada och i Australien.
I Sverige är Lund, Malmö, Munkfors, Norrköping och Örebro diplomerade. Under 2008 kommer troligen ytterligare mellan fem och tio svenska kommuner att diplomeras, enligt Emma Rung projektledare för etisk upphandling och Fairtrade City hos Rättvisemärkt.
Att flera kommuner diplomerats är ett tecken på att Fairtrade City är genomförbart, men det finns inga vägledande domar att följa i frågan om konceptet är lagligt, varken på nationell eller EU-nivå. Men Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting, menar att det är fullt möjligt för kommuner att använda ILO:s kärnkonventioner som krav vid upphandling.
- Nästan alla EU:s medlemsstater har ratificerat ILO:s åtta kärnkonventioner och det skulle vara meningslöst om man inte också kunde använda dem när man upphandlar varor.
Han pekar på att Nämnden för offentlig upphandling har kommit till samma slutsats och på faktumet att EU har godkänt etiska krav när det gäller upphandling av tjänster.
- Skillnaden mellan varor och tjänster är att tjänsterna ofta utförs i beställarlandet, till exempel i Sverige, och då är ju leverantören skyldig att följa svensk lag. Men varor produceras ofta någon annanstans. Men vi tycker inte att EG-direktiven gör någon skillnad på varor och tjänster, säger han.

Tidigare har man menat att direktiven inte godkänner krav som inte påverkar varors synbara egenskaper eller som ger ekonomiska fördelar. Men eftersom EG-domar visar att man får ställa miljökrav, som inte heller alltid lever upp till ekonomiska eller synbara fördelar, menar Mathias Sylwan att man även borde kunna ställa etiska krav.
Att Fairtrade City-kriterierna skrivits om innebär även att konceptet numera bör vara förenligt med både upphandlingsreglerna och kommunallagen.
- Nu är risken liten för att en svensk kommun skall anses bryta mot lagen om den blir diplomerad som Fairtrade City, säger Mathias Sylwan.
Enligt Kia Andreasson (mp), kommunalråd, kan Göteborg komma att införa krav på att alla åtta ILO-konventionerna efterlevs, men däremot innebär det inte att kommunen kommer att bli någon Fairtrade City. Skillnaden mellan att ställa krav på ILO: s kärnkonventioner och att vara en Fairtrade City är att Fairtrade City även innebär att kaféer och restauranger serverar etiskt märkta varor, att butiker säljer etiskt märkta varor och att styrgruppen informerar allmänheten om vad etisk handel innebär.
Men Göteborgs stadskansli har inte bara sett problem med att bryta mot LOU. I den första utredningen i frågan menade de även att det vore problematiskt för kommunen att samarbeta med en utomkommunal styrgrupp.
- Vi har släppt ambitionen om att bli en Fairtrade City, säger Kia Andreasson. Det tog sådan tid, juristerna fann så många hinder för att komma fram i frågan, så vi valde att göra etiska inköp ändå.
Men Göran Johansson (s), kommunstyrelsens ordförande, är inne på ett annat spår.
- Vi har ju bestämt oss för att bli en Fairtrade City, säger han.

Däremot verkar han inte ha satt sig in i att Fairtrade City inte enbart handlar om den offentliga upphandlingen, utan även om att kaféer och affärer i kommunen ska erbjuda etiskt märkta varor. Han meddelar att han har svårt att se hur kommunen skulle kunna påverka det.
Att införa ILO-konventionerna som underlag i upphandlingen, istället för att bli en Fairtrade City, innebär dock vissa positiva aspekter, enligt Rickard Nordin, centerpartiets ungdomsförbund. Han pekar på att Fairtrade City främst fokuserar på produkter som har etiska märkningar, och att sådana nästan bara återfinns inom livsmedel, medan Göteborgs förslag att följa ILO:s konventioner kan komma att gälla alla produktområden.
- Om man inför ILO: s regler i hela upphandlingen så gäller det allt från sudd till kaffe, det är större. ILO är inte lika bra som Rättvisemärkt, men genom att införa ILO i upphandlingen kan man göra att fler producenter får det lite bättre till skillnad från Rättvisemärkt där färre får det mycket bättre.
Men för att det ska ge större effekt måste Göteborg införa alla åtta konventionerna som krav, menar han.
Hur kommunen kommer att agera när stadskansliet återkommer med sin utredning vill inte Göran Johansson svara på, inte heller om kommunen kommer att införa två eller fler ILO-konventioner som krav.
- Vi kommer nog gå samma väg som andra Fairtrade Cities, men vi tar ställning när stadskansliets utredning kommer tillbaka. Jag vill inte spekulera och säga något som jag inte kan stå för sedan.
- Jag hoppas att EU ändrar sig så att man kan ställa krav vid upphandlingar, fortsätter han. Det är synd att inte EU tillåter sådana krav - det retar mig.

Att säga att Fairtrade City bryter mot lagen eller EU-direktiven, är argument som Hector Vallejos (s), kommunstyrelseordförande i Munkfors, är kritisk till.
- Det där är skitsnack. Det stämmer inte, det är bara bullshit. Du kan ställa sociala krav i upphandlingen och EU står bakom.
Han menar att det måste finnas något annat resonemang bakom Göteborgs förslag att enbart införa ILO-konventioner som krav.
Men något sådant resonemang vill inte Göran Johansson föra. På frågan om varför ärendet legat bordlagt så länge svarar han:
- Vi ville veta om man kan ställa sådana krav med tanke på LOU, men nu har andra gjort det och då utgår vi från att de har gjort rätt och det var då stadskansliet fick uppdraget att utreda möjligheterna.

Men Malmö blev ju en Fairtrade City redan den 17 maj 2006 - varför har det tagit så lång tid för Göteborg?
- De blev före, så blir det. Ibland är de före och ibland är vi, svarar Göran Johansson.
Kia Andreasson har ett längre svar på frågan.
- Kommunen är rädd för att binda sig till något som den inte kan leva upp till, och vill ta det försiktigt. Det är en stor stad som har ögonen på sig, gör man något fel så... Man är rädd att få skadestånd, det har hänt att kommunen dragits inför rätta förut, så det är upphandlingsbolaget som är rädda.
Rickard Nordin, centerpartiets ungdomsförbund, tror dock att den främsta anledningen till att Göteborg inte ansökt om Fairtrade City-diplomet är att det saknas politisk vilja.
Han får stöd för sitt resonemang från hur ärendet med Fairtrade City har gått i både Malmö och i Stockholm. Precis som i Göteborg hade Malmös stadskontor invändningar mot diplomeringen, men kommunstyrelsen valde att gå emot dem och röstade igenom förslaget i alla fall.
Stockholm var på väg att bli en Fairtrade City hösten 2006, men knappt två månader efter kommunvalet samma höst meddelade den nya politiska majoriteten, bestående av moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna, att de inte skulle fortsätta med diplomeringsförsöken.

Till skillnad mot i Stockholm har det i Götborg främst varit allianspartier som har varit för Fairtrade City. Centerpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet och miljöpartiet är de partier som tydligt har uttryckt att de vill att Göteborg ska ansöka om diplomet.
- Det borde ligga i allas intresse att sträva efter rättvisa och jämlika villkor, menar Helene Odenjung (fp), kommunalråd, i ett e-postsvar. Det handlar om att på ett konkret sätt visa konsumentmakt vilket vi är positiva till.
Hon får medhåll av Franziska Osterberger Gustafsson (c), ersättare i kommunfullmäktige och i miljönämnden, som menar att Göteborg skulle kunna tjäna på att bli en Fairtrade City.
- I och med en ökad goodwill på detta område blir Göteborg och Sverige en pålitlig handelspartner när så dessa länder, tack vare förbättrade levnadsvillkor börjar handla högteknologiska produkter och avancerade tjänster. På så sätt kan man kanske till och med se certifieringen som en investering på lång sikt som även har möjlighet att ge en ekonomisk vinst, säger hon i ett e-postsvar.
I Munkfors var däremot alla partier enhälligt för att kommunen skulle bli en Fairtrade City. Hector Vallejos tror att allt fler kommuner kommer följa deras exempel framöver.
- Det pågår verkligen en häftigt positiv utveckling, vi ser det dagligen bland invånarna, det blir allt mer och mer i samband med miljöhotet och att vi måste förändra vår livsstil. Jag tror att inom en tioårsperiod kommer det att vara tvärtom, då kommer det att vara få kommuner som inte är Fairtrade Cities och som står utanför, säger Hector Vallejos.
Göteborgs stadskanslis utredning om det är lagligt att ställa etiska krav kommer att vara klar och lämnas till kommunstyrelsen under våren.