- Turkiet behöver utländska investerare, vi har stor arbetslöshet. Men problemet med textil- och klädindustrisektorn i Turkiet är att andra har liten insyn i den, och att en stor del av arbetarna inte är registrerade. De oregistrerade arbetarna har lägre lön än de registrerade, de har ingen socialförsäkring, ingen pension och kan sparkas när och hur som helst, berättar Engin Sedat Kaya, utredare och koordinator på turkiska beklädnads- och textilarbetarefacket, Teksif.

Han är på ett kort besök i Sverige genom organisationen Rena kläder och den internationella kampanjen Play Fair at the Olympics.

Den officiella siffran på antalet arbetare i kläd- och textilsektorn i Turkiet är något mer än en halv miljon. Det verkliga antalet arbetare uppskattas av facket till tre miljoner.

Engin Sedat Kaya visar en tabell i sin senaste undersökning om anställningsförhållanden och arbetare inom textil- och klädindustrin i Turkiet.

- Du ser, bara 20 procent är registrerade arbetare, 80 procent är oregistrerade.

Facket och konsumentorganisationer har satt press på de största multinationella klädföretagen i flera år, och deras policy har blivit bättre.

Engin Sedat Kaya har i sin senaste undersökning försökt nagla fast vad han kallar B-branschen bland de multinationella klädföretagen, till exempel sportklädesföretag som Puma, Lotto, Fila, Umbro och Kappa.

Det är oerhört svårt att få reda på vilka lokala företag som producerar åt multinationella företag. Engin Sedat Kaya har spårat sju företag i Turkiet, och lyckats få besöka fyra av dem.

- Det är inte lätt att få prata med arbetare. Vi i facket går till fabriken på luncher, försöker ta reda på vart arbetare går på sin fritid och tar kontakt med dem vid såna tillfällen. Men de är rädda att prata om förhållandena på jobbet för att de kan mista sina jobb, berättar han.

Lönen går inte att försörja en familj på och arbetarna blir beroende av övertid. Könsdiskriminering och sexuella trakasserier accepteras för att behålla jobbet.

Enligt turkisk arbetsrättslag ska arbetsveckan vara 45 timmar. Den sammanlagda övertiden för ett år får vara högst 270 timmar. Engin Sedat Kaya berättar att de oregistrerade arbetarna jobbar 60 timmar i veckan och vid toppar 70-75 timmar i veckan. De kan bli beordrade övertid en halvtimme innan de ska gå hem.

- Men på söndagar är fabrikerna stängda, även de som har sämst förhållanden och villkor för arbetare.

I textil- och klädfabrikerna i Turkiet är majoriteten av arbetarna män. Bland de registrerade arbetarna i Turkiet utgör kvinnorna runt 25 procent. Bland de oregistrerade är andelen kvinnor omkring 45 procent. Barnarbete förekommer nästan inte alls. International Labour Organizations, ILOs, turkiska ledning har jobbat hårt för att få bort det.

- De största multinationella klädföretagen vill inte bli förknippade med barnarbete och en del av dem vill ha en kvalitet på kläderna som barn inte klarar att göra, säger Engin Sedat Kaya.

Den största delen av de oregistrerade arbetarna är turkar, men Engin Sedat Kaya säger att 100 000 - 120 000 arbetare inom textil- och klädsektorn är migrantarbetare. De kommer mestadels från det kaukasiska området, men också från balkanländerna, Bulgarien, Rumänien och Mellanösternländer. Det förekommer att inhemska företag som producerar till utländska företag anställer underåriga bland migranter. Turkiska regeringen har skrivit under ILOs konventioner, men enligt Sedat Kaya kränks rätten att organisera sig fackligt eller i föreningar ständigt.

- Det finns 44 000 textil- och klädfabriker i Turkiet. Bara tolv av dem har slutit kollektivavtal med facket. Då förstår du situationen för facklig organisering.

För att bli medlem i facket måste man betala och signera medlemskapet inför vittnen. Oregistrerade arbetare, som i än högre grad än de registrerade har otrygga anställningar på korta kontrakt, tvekar inför den kostnaden. De oregistrerade arbetarna sägs upp utan angiven orsak och fackligt medlemskap betyder sparken.

Engin Sedat Kaya säger att facket enligt turkisk lag inte tillåts att ge understöd till medlemmar som har blivit sparkade.

Den lagen har kritiserats i en EU-rapport och eftersom Turkiets parlament vill att landet ska bli medlem i EU görs ändringar för att anpassa lagen till EUs.

- Den turkiska regeringen anpassar lagar, men de implementerar dem inte. Men jag gillar processen inför ett EU-inträde, för det tvingar fram förändringar. Jag gillar inte EU-medlemskapet i sig.

Fackföreningars och icke-statliga organisationers internationella sam-arbete och gemensamma aktioner resulterar successivt i förbättringar. Med en global marknad krävs samarbete med lokala organisationer globalt.

- De multinationella företagen flyttar på jobben och vi måste följa efter med rättighetskrav. Men vi måste balansera och koordinera vårt arbete så att bra resultat fördelas jämnt över världen.